I Sverige införs nu det kontantlösa samhället på bred front. På senare tid har dock baksidorna av denna utveckling blivit tydliga. Kriget i Ukraina var kanske den starkaste väckarklockan. Vilken beredskap har vi om de digitala systemen slås ut?
Livsmedelshandeln, apoteken och bensinstationerna är ännu så länge de lysande undantagen, men i övrigt det är nästan omöjligt att betala med kontanter i vanliga butiker, restauranger och på serviceställen. Kort, Swish och olika appar har tagit över. Det är enkelt och effektivt. Man slipper växla och huvudräkna.
På senare tid har dock baksidorna av denna utveckling blivit tydliga. Kriget i Ukraina var kanske den starkaste väckarklockan. Vilken beredskap har vi om de digitala systemen slås ut? Utan kontanter kan vi inte ens handla mat om olyckan är framme.
Människor i digitalt utanförskap drabbas också, och det rör sig inte bara om äldre. Hotade kvinnor, personer med funktionsnedsättning och andra socialt utsatta vill, kan eller får inte använda digitala betalmedel. De blir därför helt utestängda i ett kontantlöst samhälle. Vill vi verkligen ha det så?
En tredje aspekt är integriteten. När varje köp registreras blir det lätt för utomstående att kartlägga våra liv. Då är steget inte långt till sociala kreditsystem, alltså att företag eller myndigheter belönar eller straffar dig beroende på vad du gör. En minst sagt obehaglig utveckling som redan är verklighet i Kina.
Över hela Europa har politikerna insett faran med att kontanterna försvinner. Danmark och Norge har lagkrav på handeln att acceptera kontanter. Storbritannien, Holland, Österrike och Spanien har infört regler för att kontanterna ska fungera som betalmedel. Som en blixt från en klar himmel presenterade nyligen också EU-kommissionen ett lagförslag att handeln i hela Euro-området ska ta emot kontanter. Men i Sverige har utfasningen av kontanter snarast hejats på. Butiker kan bara sätta upp en lapp vid kassan att de inte tar kontanter. Enkelt och smidigt, ”ingått avtal” kallas det av jurister. Att det samtidigt innebär att människor diskrimineras anses mindre viktigt.
Tack vare EU har frågan hamnat högt på politikernas bord. I andra sammanhang vill vi ogärna avvika från EU:s linje. Låt oss hoppas att detta blir räddningsplankan för kontanterna även i Sverige.
Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret