Snart kommer vi att ha 21 nya svenska EU-parlamentariker. En fråga som inte hörts i valrörelsen är våra kontanter. Eftersom vi i Sverige har en egen penningpolitik och kronan som valuta tror vi kanske att Euron är något som andra beslutar om. Så är inte fallet.
EU-kommissionen lade förra sommaren fram ett lagförslag som innebär att handeln i hela Euro-området ska ta emot kontanter. Förslaget motiveras med tillgänglighet och acceptans, vilket betyder att kontanter ska finnas tillgängliga överallt och dessutom accepteras som betalmedel.
Kommissionens förslag är nu i en politisk beslutsprocess och kommer därefter upp till omröstning i det nya parlamentet. Svenska parlamentariker måste då ha en uppfattning om rätten för EU:s invånare att få använda kontanter.
Frågan om kontanterna har under många år varit en självklar politisk fråga i många europeiska länder. Holland, Österrike och Spanien har alla infört regler för att kontanterna ska fungera som betalmedel. Detsamma gäller Danmark och Norge som har lagkrav på handeln att acceptera kontanter. Över hela Europa har politikerna insett faran med att kontanterna försvinner.
I Sverige har det i stället varit skygglappar på när det gäller kontanterna. Under paroller som ”Marknaden får sköta sig själv” och ”Vi är en föregångare inom digitalisering” har våra kontanter först privatiserats och därefter successivt avvecklats till bankernas fromma. Förra året var storbankernas vinster hisnande 200 miljarder kronor. Samtidigt hävdar de att det skulle vara för dyrt för dem att erbjuda kontantservice så att människor kan sköta sin ekonomi på ett tryggt och säkert sätt.
Det är som att saker måste gå riktigt illa innan vi agerar. Idag försvinner uttagsautomater i snabb takt och det blir allt svårare att betala kontant vid exempelvis restauranger och klädbutiker. Med jämna mellanrum inträffar det haverier i betalsystemen, nu senast i Coops butiker, vilket visar på den sårbarhet som uppstår när allt är digitalt.
En ny utredning under ledning av Dennis Dioukarev arbetar nu på finansdepartementet med kontantfrågan. Den ska komma med förslag i slutet på detta år. Men redan innan dess behöver våra nya parlamentariker ta ställning i frågan på EU-nivå. EU-kommissionens förslag är principiellt mycket tydligt: Alla ska ha rätt att betala med kontanter. Den som inte har råd, inte klarar av eller har möjlighet att använda digitala betalverktyg ska inte lämnas utanför. Alla ska kunna gå på ett café, se en film eller köpa en tågresa. Det är en mänsklig rättighet anser EU-kommissionen.
Vår fråga blir då hur de svenska toppkandidaterna ställer sig i kontantfrågan. Vad säger Tomas Tobé, Helene Fritzon, Alice Bah Kuhnke, Jonas Sjöstedt, Charlie Weimers och de andra? Tycker de att det även fortsättningsvis ska vara bankerna som styr så att allt blir digitalt? Att de får fortsätta pressa handeln, med hot och pålagor, så att de tvingas sluta med kontanter? Ska stora grupper som äldre, socialt utsatta, funktionshindrade och förföljda kvinnor inte längre få vara delaktiga i vårt samhälle? Är det så de vill ha det?
Väljarna har rätt att få besked från sina politiska företrädare. Det är dags för de svenska EU-kandidaterna att berätta var de står i kontantfrågan.
Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret