Landets länsstyrelser larmar om att många idag har svårt att betala. Inte för att de saknar pengar, utan för att de inte har tillgång till de tekniska verktyg som krävs. Det debatterar Björn Eriksson i Östersunds-Posten.

I den årliga rapporten ”Bevakning av grundläggande betaltjänster 2024” framgår att inte en enda av landets länsstyrelser gör bedömningen att situationen är tillfredställande för exempelvis grupper som äldre och personer med funktionsnedsättning.

Länsstyrelsen Jämtlands län rapporterar att många av invånarna idag är helt utan tillgång till grundläggande betaltjänster. Det är långa avstånd och en stor andel av invånarna har längre till uttagspunkter än lagen föreskriver.

I Jämtland har antalet ställen där det går att ta ut kontanter varit oförändrat men servicen till företagen har försämrats. Följden blir att kontanterna är på väg att försvinna i oroande snabb takt.

Det beräknas att en halv till en miljon svenskar behöver använda kontanter. Klyftan mellan de som använder digitala betaltjänster och de som inte gör det blir allt större. För vissa blir det enklare, smidigare och snabbare. För andra blir det svårare, för att inte säga omöjligt. Så kan vi inte ha det i ett demokratiskt samhälle.

Nyligen presenterades en statlig utredning som föreslår att livsmedelsbutiker och apotek ska vara skyldiga att ta emot kontanter. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt. Om kontanter ska finnas kvar som betalmedel i framtiden, vilket utredaren och finansmarknadsminister Niklas Wykman beskrev som syftet, så krävs att betydligt fler aktörer tar sitt ansvar. Människor måste kunna använda kontanter för att betala sina räkningar, resa kollektivt, köpa kläder och få vara delaktiga i olika sammanhang.

Kontanter är också det enda betalningsmedel som är oberoende av el- och telekommunikationer. För Sveriges beredskap är det också viktigt att kontanterna finns kvar.

Många länder i Europa ser riskerna med att kontanterna är på väg att försvinna. I Holland, Österrike, Spanien och Danmark är det lag på att kontanter ska accepteras som betalmedel. Norge skärpte nyligen sin lagsstiftning på området så att det blev skarpa böter för de affärer som inte tar emot kontanter. EU kommissionen har nyligen föreslagit en förordning om att kontanter ska accepteras i hela Eurozonen.

Omvärlden ser på Sverige som ett avskräckande exempel när det gäller kontanterna, de vill inte hamna i samma situation som vi gjort. Jag har gjort otaliga intervjuer med journalister från Tyskland Storbritannien, Spanien, Italien med flera som inte kan förstå hur våra politiker och myndigheter kan låta det gå så långt att kontanterna inte längre kan användas i samhället.

Kontanterna fyller en viktig funktion som vi inte får förlora. Länsstyrelserna har nu larmat i flera år om situationen och att utanförskapet blir allt värre. Det är hög tid att våra politiker lagstiftar om rätten att använda kontanter, med ordentlig tillsyn och böter om det inte efterlevs, så att alla får möjlighet att sköta sina betalningar.

Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret

I ett inlägg på SvD Debatt (10/12) pekar ett antal återvinningsföretag ut kontanter som problem när de själva köper in metall som kommer från brottslig verksamhet. Att först städa framför sin egen dörr är ett uttryck som känns synnerligen passande, skriver Björn Eriksson på SvD Debatt.

Problemet de pekar på är allvarligt. Det är helt orimligt att metall stjäls, ofta från viktig infrastruktur, och sedan omsätts genom mindre nogräknade företag. Men det debattörerna för fram som lösning skjuter bredvid målet. Att företag ropar på att pappa staten ska lösa problem i stället för att själva göra en insats är ett agerande som tyvärr blivit allt vanligare.

Grundproblemet är att metall stjäls och att sedan företagen köper in denna metall. Problemet är inte att betalningen sker med kontanter. Att tro att ett kontantförbud skulle göra skillnad är att sprida dimridåer eller så är det möjligen naivt. Det är inte särskilt svårt att använda någon annan som bulvan vid metallförsäljning om det skulle krävas.

I takt med att kontanterna försvinner ökar de digitala brotten. Många äldre tvingas idag att använda digitala verktyg, fastän de varken vill eller klarar av det. Det gör dem till lätta offer för skrupelfria bedragare. När de inte heller kan använda kontanter som de känner sig trygga med blir situationen ännu värre. De digitala bedrägerierna har ökat explosionsartat på senare år och de är en stor del av den organiserade brottslighetens ekonomi idag. Därför borde företag, om de vill bekämpa brottsligheten, i stället underlätta för kontanterna i vårt samhälle.

Det är inte första gången vi ser att företag pekar ut kontanter som problemet när de själva gör fel. Varuhuset NK skyltade med buller och bång häromåret om att de blivit kontantfria efter att kriminella uppmärksammats för att ha handlat dyra lyxartiklar där. Återigen är problemet den brottsliga verksamheten, inte kontanterna. Att stoppa kontanterna kommer inte göra ett dugg åt brottsligheten, den använder bara andra medel. Nyligen har också Riksbanken i en skrivelse (sid 3) till den pågående kontantutredningen sagt att en stärkt kontantinfrastruktur kommer att positivt för brottsbekämpningen.

Så länge kontanterna finns som ett legalt betalmedel i Sverige – och våra politiker har tydligt sagt att de ska finnas kvar – är transaktioner ibland anonyma. Så ska det också vara i ett demokratiskt samhälle där vi inte vill att varje steg medborgarna tar kontrolleras likt i Kina.

Återvinningsföretagen har en hemläxa att göra.

Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret

Tvånget på kassaregister fyllde möjligen en funktion tidigare. I dag är det en onödig och påtvingad kostnad som riskerar att slå ut hela kontantsystemet. Det skriver Anne-Louise Kroon från Småföretagarnas Riksförbund och Björn Eriksson från Kontantupproret i bland annat Hallandsposten.

Snart ska det bli lag på att kontanter alltid ska tas emot i vissa typer av butiker. Syftet är att behålla kontanterna som betalmedel i Sverige. Ett problem, särskilt för småföretagare, är Skatteverkets orubbliga krav på kassaregister. Det gör kontanthanteringen onödigt dyr.

Enligt lag ska näringsidkare ha digitala kassaregister. Kravet handlar om att minska möjligheterna till att fuska med momsen. Genom att varje köp registreras kan inte företagare undgå skyldigheten att betala 25 procent moms på köpesumman.

Problemet är att dessa kassaregister är dyra. För en rörelse med liten omsättning, som bara tar emot kontanter då och då, kan det till och med bli en ren förlustaffär.

Det går inte heller att komma runt kravet eftersom det blir 12 500 kronor i böter om det vid en inspektion skulle upptäckas att näringsidkaren tar emot kontanter utan att ha ett kassaregister.

Som småföretagare blir lösningen därför ofta att sluta ta emot kontanter. ”Vi är en kontantfri butik”, är något som tyvärr är ett vanligt svar till dem som vill betala kontant. Inte för att våra medlemmar vill det, utan för att myndigheternas krav sätter stopp.

Som företagare blir det här djupt olyckligt. Vi vill ge alla våra kunder och gäster bästa möjliga service. Det kan vara äldre personer som kanske inte klarar av kort och koder. Eller den med ett funktionshinder som gör att bankkort inte är aktuellt. Även många turister som kommer till vårt land vill kunna betala med kontanter. När vi inte kan ta emot kontanter stänger vi ute alla dessa människor.

Regeringens utredare kommer snart att presentera ett lagförslag om att kontanter ska kunna användas i livsmedelsbutiker och apotek. Syftet är att värna om kontantsystemet. Då blir det märkligt om vi samtidigt har myndigheter som i praktiken motarbetar kontantanvändningen.

En lösning kunde därför vara att mindre företag undantas från kravet på kassaregister. Momsen skulle då kunna beräknas på annat sätt, exempelvis vid dagskasseinsättning. Alternativt kan ingående och utgående moms jämföras och skulle skillnaden tyda på fusk inleds en granskning.

Tvånget på kassaregister fyllde möjligen en funktion tidigare. I dag är det en onödig och påtvingad kostnad som riskerar att slå ut hela kontantsystemet. Det går att lösa på andra sätt. Låt småföretagarna ta emot kontanter utan att de måste betala dyrt för det.

Anne-Louise Kroon, Småföretagarnas Riksförbund

Björn Eriksson, Kontantupproret

Björn har medverkat i podcasten Ekonomi PÅ RIKTIGT med Charlie och Mathias! I avsnittet berättar Björn bland annat om bakgrunden till Kontantupproret och det diskuteras aspekter kring säkerhet, inkludering och integritet.

Avsnittsbeskrivning

Kontanter blir alltmer sällsynt i dagens samhälle och för många unga är detta en självklarhet som inte ifrågasätts. För Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och chef för Tullverket, är detta dock ingen positiv utveckling. Hans engagemang i frågan är stort – så pass stort att han 2015 startade initiativet Kontantupproret som belyser vikten av att bevara kontanter som betalmetod i Sverige. Björn berättar om bakgrunden till Kontantupproret, om sin syn på fysisk valuta och vilka risker han ser med rådande digitalisering. Vi diskuterar aspekter som säkerhet, inkludering och integritet, och enas om att ingenting är svart eller vitt. Bör Sverige inspireras av andra länders betalsystem eller finns det kanske en gyllene medelväg?

Lyssna i din poddapp eller klicka HÄR.

I december ska utredningen om en ny kontantlag presentera sitt förslag. Från Kontantupproret ser vi utredningen som ett viktigt steg i rätt riktning, men tyvärr är det långt ifrån tillräckligt, skriver Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret i Dagens Industri. 

Det finns två stora faror med utredningens förslag.

Den första är om förslaget räcker för att rädda kontantsystemet. Risken med den avgränsning som utredningen föreslår är att kontantanvändningen fortsätter att minska. De allra flesta livsmedelsbutiker och apotek tar i dag emot kontanter. Lagförslaget blir på så sätt ingen större förändring. Även om utredningen inte har till uppgift att öka kontantanvändningen så är ett uttalat syfte att säkra själva kontantsystemet och den infrastruktur som krävs för att ta emot och distribuera kontanter över hela landet.

Fortsätter trenden att det blir allt svårare att använda kontanter vid vardagliga köp, utom för livsmedel och apotek, förlorar de snart sin funktion som allmänt betalmedel. I det läget är det bara en tidsfråga innan hela systemet faller ihop – just det som utredningen vill förhindra.

Den andra faran är att de aktörer som ska uppfylla lagstiftningen väljer att strunta i den. Det kan låta märkligt, men det var precis vad som hände i Norge för några år sedan när de införde en lag om rätten att betala med kontanter. Lagen var allmänt hållen och saknade effektiva sanktioner, alltså böter eller straff för de som bröt mot lagen. Det ledde till att fastän invånarna hade rätt att betala med kontanter kunde de ändå inte göra det vid exempelvis restaurangbesök eller hotellvistelser.

Tidigare i år skärpte det norska Stortinget lagen så att den ska fungera som avsett. Ansvarig minister Emilie Enger Mehl uttalade då: ”Detta är en lagändring som ska gälla över tid, både med hänsyn till samhällsberedskapen och till den enskilde, så att personer som använder kontanter inte hamnar utanför samhället.”

Det vore olyckligt om Sverige återupprepar Norges misstag och inför en alltför tandlös lag. En ny lag om kontanter får inte bli som lagen om att gå mot ”röd gubbe”, det händer inget om man struntar i den.

Därför är det avgörande att den föreslagna lagen får tydliga sanktioner och att utsedd myndighet utövar en ordentlig tillsyn. En sådan tillsyn behöver ske lokalt på plats i nära samverkan med kommunerna och den kan inte baseras på egenrapportering. Vi ser framför oss att de som är emot en lagstiftning på området, främst storbankerna och delar av handeln, kommer att göra allt de kan för att effekten av lagen ska bli så liten som möjligt.

Om vi inte sätter stopp kommer de att vara väldigt kreativa i att skapa direkta eller indirekta hinder för de konsumenter som vill betala med kontanter. Att exempelvis endast erbjuda kontantbetalning i 1 av 20 kassor eller att hänvisa kunden till att vänta på särskild kassaansvarig personal är inte förenligt med hur lagen är tänkt att fungera.

På motsvarande sätt får inte bankerna försvåra för företag som tar emot kontanter. Hittills har de uppfyllt lagen om att erbjuda insättning av dagskassor genom att hänvisa till automater som bara tar emot ett begränsat antal sedelvalörer. En sådan tjänst är i praktiken värdelös för företagen.

Bankerna har också med hänvisning till regler om penningtvätt och liknande pressat näringsidkare till att sluta låta sina kunder betala med kontanter. Ett sådant agerande strider mot syftet med den lag som nu föreslås. Självklart ska lagstiftningen om penningtvätt följas, men den får inte användas som ursäkt för att hindra helt legitima verksamheter från att ta emot kontanter.

Den myndighetstillsyn som ska utföras behöver alltså se till att lagens syfte inte motverkas av de aktörer som ska uppfylla den. Det räcker inte med att lagens formella krav uppfylls, det måste fungera i praktiken också. På samma sätt måste offentliga aktörer bidra till att kontantsystemet upprätthålls. När det exempelvis gäller kollektivtrafik, badhus, bibliotek och museer borde det vara en självklarhet att alla invånare har tillgång dessa tjänster, vilket inte är fallet i dag. Även om det inte uttryckligen regleras i den föreslagna lagstiftningen så har offentliga aktörer ett särskilt ansvar att se till att verksamheter som vänder sig till allmänheten också tar emot kontanter.

Kontantsystemet är ett övergripande samhällsintresse. Regeringen bör därför bevaka att offentliga aktörer på olika nivåer bidrar till att uppfylla syftet med den föreslagna lagstiftningen.

Det är välkommet att Sverige till slut – vi är sist av alla länder i vårt närområde – får en lag som ger rätt att betala med kontanter. Det som är en självklarhet i andra länder, att alla ska vara inkluderade i samhället och kunna sköta sina vardagsköp, har suttit hårt inne för våra politiker. Nu äntligen har vi ett konkret förslag som kan rädda kontanterna som betalmedel i Sverige. Se då till att det inte bara blir en papperstiger, utan att det får verklig effekt.

Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret