Almedalsveckan 2024 präglades av soligt väder och nyfikna besökare, där Kontantupproret arrangerade hela sex evenemang i Opinionstältet på Strandvägen.
Veckan startades på tisdagen med seminariet ”Påtvingad digitalisering – ett smörgåsbord för kriminella” med representanter från PRO, SweFinTech, Sveriges Konsumenter och Riksdagen.
Under onsdagen presenterade Dennis Dioukarev sitt utredningsarbete under seminariet ”Hur ska en ny lag för kontanterna se ut?”. Medverkade gjorde även representanter från Loomis Sverige, Sveriges Konsumenter, SPF Seniorerna och Gömda kvinnor.
Torsdagen var en fullspäckad dag med hela tre arrangemang. Det första var en utfrågning av Forex vd Annelie Nässén om hur turismen påverkas av kontantlösheten i Sverige. Därefter en utfrågning av Stefan Johansson, marknadschef Loomis Sverige, samt Bengt Nilervall, näringspolitisk expert, Svensk Handel. Ämnet som diskuterades var fördelar och nackdelar med kontanter i butiker. Dagens sista evenemang var seminariet ”Det kontantlösa samhället och socialt utanförskap” med representanter från Riksbanken, Riksförbundet FUB, International Mint Industry Association, Centerpartiet och Gömda kvinnor.
Veckan avslutades med fredagens träffpunkt med vår ordförande Björn Eriksson, där både besökare på plats och deltagare via vår Facebook Live kunde ställa frågor och diskutera kontanterna.
Snart kommer vi att ha 21 nya svenska EU-parlamentariker. En fråga som inte hörts i valrörelsen är våra kontanter. Eftersom vi i Sverige har en egen penningpolitik och kronan som valuta tror vi kanske att Euron är något som andra beslutar om. Så är inte fallet.
EU-kommissionen lade förra sommaren fram ett lagförslag som innebär att handeln i hela Euro-området ska ta emot kontanter. Förslaget motiveras med tillgänglighet och acceptans, vilket betyder att kontanter ska finnas tillgängliga överallt och dessutom accepteras som betalmedel.
Kommissionens förslag är nu i en politisk beslutsprocess och kommer därefter upp till omröstning i det nya parlamentet. Svenska parlamentariker måste då ha en uppfattning om rätten för EU:s invånare att få använda kontanter.
Frågan om kontanterna har under många år varit en självklar politisk fråga i många europeiska länder. Holland, Österrike och Spanien har alla infört regler för att kontanterna ska fungera som betalmedel. Detsamma gäller Danmark och Norge som har lagkrav på handeln att acceptera kontanter. Över hela Europa har politikerna insett faran med att kontanterna försvinner.
I Sverige har det i stället varit skygglappar på när det gäller kontanterna. Under paroller som ”Marknaden får sköta sig själv” och ”Vi är en föregångare inom digitalisering” har våra kontanter först privatiserats och därefter successivt avvecklats till bankernas fromma. Förra året var storbankernas vinster hisnande 200 miljarder kronor. Samtidigt hävdar de att det skulle vara för dyrt för dem att erbjuda kontantservice så att människor kan sköta sin ekonomi på ett tryggt och säkert sätt.
Det är som att saker måste gå riktigt illa innan vi agerar. Idag försvinner uttagsautomater i snabb takt och det blir allt svårare att betala kontant vid exempelvis restauranger och klädbutiker. Med jämna mellanrum inträffar det haverier i betalsystemen, nu senast i Coops butiker, vilket visar på den sårbarhet som uppstår när allt är digitalt.
En ny utredning under ledning av Dennis Dioukarev arbetar nu på finansdepartementet med kontantfrågan. Den ska komma med förslag i slutet på detta år. Men redan innan dess behöver våra nya parlamentariker ta ställning i frågan på EU-nivå. EU-kommissionens förslag är principiellt mycket tydligt: Alla ska ha rätt att betala med kontanter. Den som inte har råd, inte klarar av eller har möjlighet att använda digitala betalverktyg ska inte lämnas utanför. Alla ska kunna gå på ett café, se en film eller köpa en tågresa. Det är en mänsklig rättighet anser EU-kommissionen.
Vår fråga blir då hur de svenska toppkandidaterna ställer sig i kontantfrågan. Vad säger Tomas Tobé, Helene Fritzon, Alice Bah Kuhnke, Jonas Sjöstedt, Charlie Weimers och de andra? Tycker de att det även fortsättningsvis ska vara bankerna som styr så att allt blir digitalt? Att de får fortsätta pressa handeln, med hot och pålagor, så att de tvingas sluta med kontanter? Ska stora grupper som äldre, socialt utsatta, funktionshindrade och förföljda kvinnor inte längre få vara delaktiga i vårt samhälle? Är det så de vill ha det?
Väljarna har rätt att få besked från sina politiska företrädare. Det är dags för de svenska EU-kandidaterna att berätta var de står i kontantfrågan.
Att våra politiker till slut har insett att en kontantavveckling inte alls blir en stillsam färd mot en digital drömvärld är välkommet. Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Äntligen händer det saker i kontantfrågan. EU drar i bromsen och förordar en lagstiftning om kontanter i hela eurozonen. Här i Sverige har regeringen tillsatt en utredning om hur kontanterna kan säkras i samhället och hur en lagstiftning för handeln bör se ut. En stor anledning till de nya vindarna är det förändrade världsläget. Idag inser vi att det behövs en robust, analog infrastruktur i hela landet, vid sidan av det digitala.
Storbankerna – som inom parentes äger Bankomat – har under många år trott sig kunna vinna matchen mot kontanterna. Om det inte finns några kontanter och allt sköts digitalt av kunderna själva så kan nämligen bankerna bara luta sig tillbaka och se på när vinstpengarna bara strömmar in. Ungefär det som redan sker i dag, fast ännu tydligare. Därför har de fördyrat och försvårat kontantanvändningen, men samtidigt vägrat att ta ansvar för de samhällskonsekvenser som följer, exempelvis alla de bedrägerier som drabbar så många. Tragedier som skulle kunna förhindras tekniskt om bara viljan fanns.
Samma banker har däremot varit påhittiga när det gäller att föra ut argument mot kontanter. Under pandemin påstods att det var riskabelt att hantera kontanter på grund av smittorisken. Av någon anledning ansågs inte kort eller betaldosor utgöra smittorisk. Folk blev rädda och undvek kontanter, trots att det bara var hittepå.
De har också lyckats få kontanter, detta sedan tusentals år fungerande betalmedel, att framstå som något suspekt. Varje liten kontanttransaktion nagelfars numera och kunderna blir behandlade som kriminella enligt en slags omvänd bevisföring.
Kontantbrottsligheten är i dag en droppe i havet jämfört med digitala bedrägerier. Enligt källor jag har från mitt gamla skrå omsätter de digitala bedrägerierna ungefär 75 miljarder per år. Det är pengar som går till kriminell verksamhet som knark, vapen och trafficking. Motsvarande siffra för kontanter är runt två miljarder om året enligt samma källor.
Det är alltså rena nonsensargument som storbankerna använder sig av för att misskreditera kontanterna.
Att våra politiker till slut har insett att en kontantavveckling inte alls blir en stillsam färd mot en digital drömvärld, utan snarare en dystopisk ensamseglats i ett stormigt hav, är därför välkommet. Sverige har gått långt, men ännu finns kontanterna kvar och allt fler inser att de är samhällsviktiga. Precis som för vårt territoriella försvar, det som nästan helt avvecklades till förmån för ”smartare” insatsförband som skulle operera i andra länder, kan situationen snabbt förändras. Då blir det dyrt, mycket dyrt, att bygga upp ett fungerande system igen.
Nu har ju storbankerna en förmåga att ändå alltid hamna på den vinnande sidan. Eftersom de räknas som systemkritiska vet de att skattebetalarna alltid får träda in och rädda upp dem om de hamnar i finansiell knipa. Våra banker kommer att klara sig även om de nu tvingas backa och återigen börja hantera kontanter – eller åtminstone inte motarbeta de kunder och handlare som gör det. Tiden när bankerna kunde strunta i sitt samhällsansvar är över.
Kloka banker ställer därför om och förbereder sig på att kontanter behövs och kommer att vara en del av en robust infrastruktur i både Sverige och i övriga världen framöver. Det vore inte en dag för tidigt.
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret och tidigare rikspolischef
Den 20 mars bjöd Kontantupproret och Centerpartiet in till ett seminarium i riksdagen om kontanterna. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska ge förslag på lagstiftning för att värna kontanternas roll. Vid seminariet presenterade både Riksbanken och utredaren själv sin syn på hur en ny lagstiftning ska se ut.
Kontanterna har minskat kraftigt i Sverige och nu är vi i ett kritiskt läge. Det var den samstämmiga bilden vid dagens seminarium där både vice riksbankschef Aino Bunge och regeringens utredare Dennis Dioukarev medverkade.
– Det blev en mycket klargörande diskussion. Vi står vid en avgörande brytpunkt när det gäller kontanterna i Sverige. Med tanke på bankernas ekonomiska ställning är problemet knappast kostnaden, utan att de tyvärr inte bryr sig. Därför är det upp till staten att bestämma om kontanternas framtid och om alla ska ha rätten att få betala som de vill. Om inte politikerna agerar nu så är det enda analoga betalmedlet som klarar en krissituation snart borta, säger Kontantupprorets ordförande Björn Eriksson.
Riksdagsledamöter från flera partier medverkade vid seminariet. Både de och publiken kunde ge direkta inspel till utredaren.
– Det är glädjande att våra politiska företrädare äntligen börjat inse att kontanterna inte bara är en fråga om några ”stackars äldre” som inte klarar av digitala verktyg. Kontanterna är en avgörande del i hela vårt samhälles krisberedskap och för många människor att få ett drägligt liv, säger Björn Eriksson.
Seminariet finns att se i sin helhet på Kontantupprorets Facebook och kommer även att sändas på SVT Forum inom kort.
Kontantupproret välkomnar att regeringen tillsätter en utredning om kontanterna.
– Äntligen har politikerna vaknat! Nu är det viktigt att utredningen arbetar snabbt och att det blir skarp lagstiftning där handeln är skyldig att acceptera kontanter, säger Kontantupprorets ordförande Björn Eriksson.
Regeringen meddelade idag att den tillsätter en utredning om kontanterna. Utredningen ska ledas av Dennis Dioukarev som är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och tidigare ledamot i Betalningsutredningens parlamentariska referensgrupp. Utredningens inriktning är att kontanterna ska säkras i samhället.
– Det är ett mycket välkommet besked från ministern att kontantfrågan nu tas på allvar. Vi har i flera år varnat för utvecklingen där kontanterna är på väg att försvinna. Om det inte går att använda kontanter stängs människor ute och det gör oss sårbara i en krissituation, säger Björn Eriksson.
Utredningen ska se över behovet av reglering av kontanterna som betalmedel och återkomma med förslag till lagstiftning.
– Vi behöver snabbt få ett regelverk som säkrar kontanterna i Sverige. Handeln måste också få besked om vad som gäller – att kontanter ska tas emot som betalmedel, säger Björn Eriksson.