Kategori: Senaste nytt

Björn Eriksson debatterar tillsammans med Anders Lago från Riksförbundet FUB på Dagens Juridik.

Få har undgått att det har blivit allt svårare att betala med kontanter. För de flesta är detta inget problem. Snarare upplevs det kanske som lättare att kunna blippa sitt kort överallt. Men det som är praktiskt för vissa, är diskriminering för andra.

En grupp som drabbas särskilt hårt när kontanterna inte går att använda är personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF).

Personer med IF kan känna att det är svårt att hantera digitala betalmedel. Det är lättare att hantera kontanter där man ser hur mycket man betalar och hur mycket man sedan har kvar.

Många med IF kan också bli nekade betalkort från banken. När man inte kan använda digitala betalmedel blir man begränsad och exkluderad. För personer med IF innebär det att bli utestängd från samhället på grund av sin funktionsnedsättning.

Kontanterna möjliggör deltagande i aktiviteter, såsom att äta glass med vänner, köpa en present till en anhörig eller gå på det där spännande muséet. Sverige kan bättre än att neka en grupp, som redan är mer isolerad i samhället än andra, dessa möjligheter.

Följden blir att LSS-personal många gånger måste bryta mot lagen och lägga ut pengar ur egen kassa. Gör inte personalen det måste personen med IF stanna hemma, medan andra i samhället går på restaurang eller evenemang.

För Riksförbundet FUB har detta varit en utveckling som vi har sett komma smygande. Från medlemmars irritation över enstaka butiker som vägrade ta emot kontanter, till en utbredd känsla av att man känner sig utanför. Vi hör många berättelser från medlemmar som inte känner sig välkomna i samhället.

Kravet på betalkort eller andra digitala betalmedel blir därför en form av diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Självklart är det inte näringsidkarnas avsikt att diskriminera, men indirekt får deras kontantvägran den effekten.

När personer med IF nekas att betala kontant blir det dessutom en fråga om bristande tillgänglighet. Precis som verksamheter idag måste tillgänglighetsanpassa exempelvis entréer och hissar, borde kontant betalning erbjudas för de som inte har något annat alternativ.

Det här är skälet till att FUB nyligen valde att ansluta sig till nätverket Kontantupproret. Vi vill uppmärksamma politiker och andra beslutsfattare på konsekvenserna av det kontantlösa samhället för våra medlemmar. Det behövs en lagstiftning som säkrar att kontanterna kan användas i butiker och på andra ställen. Sedlar och mynt ska inte stoppa någon från att delta i samhällslivet.

Anders Lago, förbundsordförande Riksförbundet FUB

Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret

Kontantupproret har fått en ny medlemsorganisation. Riksförbundet FUB har beslutat att delta i arbetet för kontanterna i Sverige och blir nu den elfte organisationen att ansluta sig till Kontantupproret.

När kontantanvändningen minskar och i värsta fall försvinner helt drabbar det många grupper och verksamheter i landet. Riksförbundet FUB, som representerar personer med intellektuell funktionsnedsättning, ser ett stort värde i att arbeta för kontanternas bevarande.

– För oss handlar det framför allt om att våra medlemmar stängs ute från samhället när de försöker använda kontanter. Många med intellektuell funktionsnedsättning nekas bankkort av bankerna just på grund av sin diagnos och då är det enda alternativet att betala med kontanter. Vissa av våra medlemmar beviljas bankkort men tycker det är svårt att använda digitala betalmedel och föredrar därför kontanter. Men många butiker och näringsställen tar inte emot kontant betalning, så problemet kvarstår och man känner sig inte välkommen, säger Anders Lago, förbundsordförande för Riksförbundet FUB.

Kontantupproret består av ett antal riksorganisationer och förbund som gemensamt vill värna kontanterna i Sverige. Tillökningen med FUB välkomnas.

– Det finns en fördom hos både allmänheten och beslutsfattare att det bara är de äldre som vill behålla kontanterna. Perspektivet måste vidgas och tillsammans med FUB så tror vi att vi kan upplysa om människor som inte har något annat val än att använda kontanter. Det blir en form av diskriminering att hindra människor från att leva precis som alla andra som har tillgång till bankkort, säger Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.

Om Riksförbundet FUB

FUB arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning (IF) ska kunna leva som andra, med goda levnadsvillkor. Vi är cirka 25 000 medlemmar i cirka 170 lokalföreningar och länsförbund runt om i landet. Personer med IF och deras anhöriga är medlemmar i FUB, liksom många andra som delar vår grundsyn. Läs mer här. 

Kontantupproret har tagit fram en ny bok om kontanterna i Sverige. Boken tar upp hur olika grupper drabbas när kontanterna inte kan användas som betalmedel och vilka följder det får för vårt samhälle.

Det kontantlösa samhället är en realitet i stora delar av Sverige. Främst i våra större städer är det numera svårt att använda kontanter. Utvecklingen drivs på av bankerna och i viss mån handeln. Konsekvensen blir att människor som är beroende av kontanter hamnar i ett utanförskap.

Med boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” lyfter Kontantupproret fram hur olika grupper drabbas av kontantlösheten. Genom sju historier beskrivs det utanförskap som blir följden och att det även får negativa konsekvenser för hela vårt samhälle.

– Historierna i boken är anonyma, men de bygger på verkliga fall. Vi får mängder med mejl och meddelanden från människor som är både ledsna och uppgivna över utvecklingen. De förlorar sin självständighet och värdighet när det inte längre går att använda kontanter. I en del fall, som för kvinnor som lever under hot, blir det till och med livsfarligt, säger Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.

Tanken med boken är att skicka ett budskap till politikerna och andra beslutsfattare. Om utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle får fortsätta så blir det ännu fler som drabbas.

– Idag är det ingen som lyssnar på de människor som vi skriver om i boken. De lever ofta med små ekonomiska resurser och har inte möjlighet att göra sin röst hörd. Det utanförskap som uppstår när kontanterna inte går att använda blir en form av diskriminering av redan utsatta grupper, säger Björn Eriksson.

Boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” är den femte i serien om kontanterna i Sverige. Den kan laddas ner här.

I dag står det klart för de flesta att digitaliseringen inte bara är av godo. Vi blir sårbara, fientliga krafter kan utföra attacker som får stora konsekvenser. Men vi stänger även ute många människor från samhällets gemenskap, skriver Björn Eriksson i Göteborgs-Posten.

Få har missat att kontantanvändningen sjunkit i Sverige. Det är en utveckling som har uppmuntrats av starka intressen. Bankerna tjänar stora pengar på att slippa fysisk pengahantering och stora delar av handeln tycker att det är enklare när kunderna använder kort. Tidigare har även många politiker sett detta som ett steg mot att göra Sverige till en digital föregångare i världen.

MSB rekommenderar alla hushåll att ha minst 2 000 kronor i kontanter hemma i beredskap. Det förutsätter att kontanterna fortfarande finns och fungerar som betalmedel.

Det vi förlorar när kontanterna inte längre går att använda är emellertid inte bara vår beredskap, utan också någonting annat: Medmänskligheten, den sociala väv som bygger civilsamhället och känslan av trygghet och oberoende i vardagen. Dessa mjukare värden är svåra att sätta ett pris på.

I boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” lyfter Kontantupproret fram sju olika berättelser. De illustrerar vilka det är som drabbas när kontanterna inte längre fungerar som betalmedel.

Det är äldre människor som inte längre kan ge gåvor till sina barnbarn, personer med funktionsnedsättning som inte kan delta i aktiviteter, kvinnor som flyr från hotfulla män och riskerar upptäckt och tidigare missbrukare som stängs ute när de vill få ordning på sin tillvaro. Ett land där vissa får vara med medan andra blir utestängda. Ett samhälle där inte alla räknas.

Politikerna behöver se kontantfrågan i ett större perspektiv. Om kontanterna inte längre finns kvar så drabbar det många grupper och enskilda människor, men det får också negativa följder för hela vårt samhälle.

När handeln i allt högre grad vägrar ta emot kontanter och bankerna fördyrar och misstänkliggör kontantanvändningen går vi i rask takt mot detta kortslutna samhälle. Varken näringsfriheten eller en effektiv brottsbekämpning är värd det priset.

Våra politiker behöver därför ta ansvar och säkra att kontanterna finns kvar. Det enda sättet att göra det är att, precis som politikerna gjort i många andra länder i Europa, lagstifta i frågan. Butiker ska vara skyldiga att ta emot kontanter. En liknande lag är dessutom på gång på EU-nivå och blir då automatiskt gällande i hela Euro-zonen.

Den utredning som nu arbetar på finansdepartementet är ett viktigt steg i rätt riktning. Därefter behöver våra lagstiftare i riksdagen också backa upp förslagen och inte låta sig påverkas av bankernas dimridåer och påtryckningar.

Då kan vi åter tala om Sverige som ett land där alla människor är inkluderade och där jämlikhet råder på riktigt.

Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret

Historierna är många om utländska turister som fyllt plånboken med svenska kronor, men som sedan växlar tillbaka lika mycket pengar. Signalen från Sverige blir tyvärr att de inte är välkomna här. Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.

Nu har den stora turistsäsongen börjat. Utländska turister har blivit en allt vanligare syn på våra gator, på restauranger och vid andra besöksmål. Förra året hade vi 16,5 miljoner utländska gästnätter i Sverige. Att den svenska kronan blivit billigare på senare år är en faktor som gör att fler lockas hit från andra länder.

En sak som däremot visat sig bekymmersam är den svenska attityden kring kontanter. Många utländska turister vill gärna betala kontant under sin semesterresa. Skälen till det kan variera. För en del är det väldigt dyrt att använda kort. Deras bank lägger på en extra avgift, ibland ganska många procent, vid kortköp utomlands. För andra kan det vara en fråga om trygghet, de vågar inte förlita sig på digitala system i ett främmande land. Sedan finns det ytterligare en grupp turister, ofta från bortre Asien, vars kort inte fungerar här eftersom de inte är kopplade till någon av de stora kortgiganterna Visa och Mastercard.

Oavsett skäl blir det en märklig krock när de kommer till Sverige och möts av beskedet ”Vi tar inte emot kontanter här”. Går de till nästa butik eller restaurang får de höra samma sak där. Vad ska de göra? Besvikelsen blir stor och det skapar irritation. Historierna är många om utländska turister som fyllt plånboken med svenska kronor, men som sedan växlar tillbaka lika mycket pengar. Signalen från Sverige blir tyvärr att de inte är välkomna här.

Förutom att det kan uppfattas som ogästvänligt att vägra ta emot deras pengar blir det en stor ekonomisk förlust för oss som land. Enligt de senaste analyserna från branschen har våra grannländer Danmark och Norge haft en större tillväxt i turismen efter pandemin än vi i Sverige. Om det beror på att båda länderna har lag på att kontanter ska accepteras är givetvis svårt att veta, men att det blir lättare som turist där går inte att förneka.

Servicenäringen förlorar också på kontantlösheten – den som är inkörsporten för så många ungdomar på arbetsmarknaden. Köpet av den där glassen eller den roliga Sverigemuggen blir inte av eftersom det blir för svårt eller för dyrt med kort. Kläder och skor, det som blivit lite av en svensk paradgren på senare tid, tappar många av de utländska turisterna. Även restaurangbesök för hela sällskap ställs in. Att Liseberg slutat ta emot kontanter är ett konkret exempel på hur feltänkt det blir.

Det är som att vi ännu inte förstått att det finns turister som vill uppleva Sverige, fast inte precis som vi gör det. Vi tror ofta att det digitala är så enkelt och så smart. För många utländska turister är det inte så enkelt. Då blir det inte heller så smart för oss. Låt oss i stället välkomna turisterna och ge dem möjlighet att betala på det sätt som de önskar.

Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret