Kontantupproret, folkrörelsen som kämpar för kontanterna, har fått en ny medlemsorganisation. Verdandi, som arbetar mot fattigdom och sociala orättvisor, blir den tolfte organisationen som ansluter sig till Kontantupproret. Syftet är att säkerställa att alla människor, oavsett förutsättningar, kan använda kontanter.
När möjligheterna att betala med kontanter minskar eller försvinner helt, drabbar det många grupper och verksamheter i landet. Verdandi, som arbetar socialpolitiskt mot fattigdom och missbruk, ser ett stort värde i att arbeta för kontanternas bevarande.
– Kontantfrågan är inte bara en praktisk fråga, det är en fråga om social rättvisa. Människor som lever i fattigdom eller lider av psykisk ohälsa, och som inte har tillgång till digitala lösningar, riskerar att stängas ute från att kunna betala för det mest grundläggande i livet. Vi måste säkra rätten att betala med kontanter och för att ingen ska hamna utanför samhället. Man ska inte behöva ha en smartphone för att kunna betala för sig, säger Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande för Verdandi.
Den ökande digitaliseringen och minskningen av kontantanvändning påverkar olika grupper i samhället på olika sätt. För många innebär det att de inte längre kan betala i sin vardag. För Verdandi och deras medlemmar är det en fråga om social rättvisa, där människor riskerar att stängas ute från viktiga funktioner i samhället om kontanterna försvinner.
Kontantupproret består av ett antal riksorganisationer och förbund som gemensamt vill skydda kontanterna i Sverige. Att Verdandi nu vill gå med välkomnas.
– Vi ser det som en grundläggande rättighet att kunna betala för sig – och idag är det inte längre en självklarhet för alla. Om samhället gör det omöjligt att använda kontanter, då riskerar vi att skapa ett ännu mer ojämlikt samhälle där vissa grupper helt utestängs, säger Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Storbankernas enorma vinster, förra året på 156 miljarder, sticker i ögonen på de flesta. Men än värre är att en stor del av dessa vinster kommer direkt ur statskassan, skriver Björn Eriksson tillsammans med två debattörer i SvD (27/2).
Ovanstående låter märkligt, men är inte desto mindre sant. Huvudskälet är att kontanterna, statens egna pengar, nästan helt har försvunnit.
När kontanterna var det vanligaste betalmedlet var bankerna tvungna att låna dessa pengar av Riksbanken. Detta var Riksbankens huvudsakliga intäktskälla. Mellan 1990 och 2015 blev det i genomsnitt 8,4 miljarder i utdelning per år till statskassan.
I dag är situationen den omvända. Nu skapar bankerna 99 procent av penningmängden själva genom att ge ut lån till enskilda och företag. De statliga pengarna används knappt, vilket gör att bankerna behöver låna allt mindre av Riksbanken. I kölvattnet av finanskrisen 2008 och åtgärderna under pandemin, är det numera tvärtom Riksbanken som lånar av bankerna till höga räntekostnader.
De senaste tre åren har bankernas utlåning till Riksbanken legat på i genomsnitt 1 000 miljarder kronor. Samtidigt har vi haft en styrränta på uppemot 4 procent. Detta innebär att upp till 40 miljarder per år har förts över till bankerna i riskfria och passiva ränteintäkter, utan krav på motprestation.
En sådan förmögenhetsöverföring till bankerna är inte hållbar i längden. Därför tvingades Riksbanken begära drygt 40 miljarder av våra skattepengar i kapitaltillskott från regeringen. I september överförde regeringen 25 miljarder. Beloppet räcker dock inte för att täcka Riksbankens förluster. Samtidigt fortsätter transfereringarna till storbankerna. Det innebär att nya kapitaltillskott kan komma att krävas framöver.
Regeringen har slutligen förstått allvaret i situationen och snabbt klubbat igenom en ändring av riksbankslagen som beräknas börja tillämpas av Riksbanken i mitten av 2025. Ambitionen är god, men lagförslaget har tyvärr urvattnats. Riksbanken slipper bara ränta på lån som är mindre än cirka 60 miljarder minus det egna kapitalet. Med dagens nivå på styrräntan skulle det i bästa fall spara 1,5 miljarder. Det är bättre än inget, men garanterar inte ett stopp på flödet av skattepengar till storbankerna.
Ska vi lösa situationen måste vi gå till roten med det verkliga problemet – att statligt utgivna pengar nästan helt försvunnit. Vi föreslår följande:
Subventionera statliga pengar, inte privata banker. Staten ska tillhandahålla kontanthantering och digitala plånböcker för e-kronor kostnadsfritt. Det skulle bespara Sveriges företagare och medborgare höga avgifter till bankerna. Statliga pengar skulle även förenkla Sveriges betalinfrastruktur och göra den mer robust och inkluderande.
Statliga pengar i offentlig verksamhet. Myndigheter och offentliga verksamheter bör endast acceptera betalningar med statliga pengar som kontanter och e-kronor. Privata bankers egenskapade betalningsmedel ska inte användas av offentlig sektor.
Säkra Riksbankens långsiktiga finansiering. Riksbanken ska inte låna in pengar av privata banker till höga räntekostnader, det är slöseri med statens resurser. Vill Riksbanken sätta press på bankerna att höja sparräntorna är ränta på e-kronkonton till alla landets medborgare och företagare ett bättre alternativ.
Förslagen är inte radikala, utan en återgång till hur det fungerade när statliga pengar fortfarande dominerade. Ny teknologi och nya regelverk kring betalningar har kraftigt gynnat de privata bankpengarna på de statliga pengarnas bekostnad. Våra politiker har inte förstått konsekvenserna av denna förändring.
Medan alla andra måste arbeta och bidra till samhället, har bankerna kunnat ligga i hängmattan och få miljarder av våra skattepengar. Likt oligarkerna i det sammanfallande Sovjetimperiet kunde suga ur statens tillgångar och berika sig själva så har våra svenska banker skapat en modell där statliga medel går till deras privata verksamheter.
Vare sig man står till höger eller vänster bör vi inse att situationen inte är hållbar. Bankernas vinster är på nivåer som saknar motstycke i svensk historia. Samtidigt släpar investeringar i infrastruktur och annan offentlig verksamhet efter.
Ytterst är det en demokratifråga. Våra politiska beslutsfattare behöver ta ansvar för att våra skattepengar används på ett ansvarsfullt sätt och inte överförs rakt ner i fickorna på privata aktieägare, som ofta tillhör de redan rika. Staten måste ta tillbaka makten över pengarna.
Joakim Sandberg professor i praktisk filosofi och föreståndare för forskargruppen i finansiell etik vid Göteborgs universitet Björn Eriksson ordförande Kontantupproret Samuel Färdow Kazen utredare Positiva Pengar
En stor majoritet av svenska folket vill ha kontanterna kvar. Riksbanken har varit extremt tydlig med att det behövs en lagreglering av kontanterna. Låt det nu inte dra ut på tiden, då kan det vara för sent att rädda våra kontanter. Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret, och Anders Lago, ordförande FUB i Altinget (26/2).
Björn Eriksson och Anders Lago.
För drygt två månader sedan överlämnades Kontantutredningen till finansmarknadsminister Niklas Wykman. I utredningen föreslås lagstiftning för att säkra kontantsystemets fortlevnad i Sverige.
Utredningen har nu äntligen skickats ut för sedvanlig remissbehandling. Att genom en remiss inhämta synpunkter på förslagen är det sätt som vi säkrar en transparent och saklig process. Vi är många som påpekat att detta behövs.
Alla har rätt att inkluderas
Det finns flera skäl att bevara kontanterna. Främst handlar det om den stora och utsatta grupp, enligt utredningen en halv till en miljon människor, som är beroende av kontanter. Alla har rätt att vara inkluderade i samhället, även våra medlemmar med en intellektuell funktionsnedsättning som ofta inte får tillgång till banktjänster på samma sätt som andra.
Dessutom är det ur beredskapssynpunkt farligt om vi som land gör oss ensidigt beroende av digitala betalsystem. En fientlig aktör kan då rikta in sig på att angripa dessa och utnyttja vår sårbarhet. Riksbankschefen Erik Thedéen var förra veckan i riksdagens finansutskott och mot bakgrund av det oroliga omvärldsläget uppmanade han ledamöterna att skynda på lagstiftningen.
Ett tredje argument handlar om förtroendet för hela det finansiella systemet. Om människor inte längre kan ta ut sina egna pengar riskerar vi att skapa oro och i värsta fall en finansiell krasch.
Kontantutredningen föreslår därför ny lagstiftning på framför allt tre områden:
Livsmedelsbutiker och apotek ska vara skyldiga att ta emot kontanter.
Offentligrättsliga tjänster, exempelvis sjukvård, tandvård, bilbesiktning, passavgifter och liknande ska alltid kunna betalas med kontanter.
Storbankerna ska bli skyldiga att tillhandahålla en fungerande kontantservice till företag och privatpersoner, över hela landet och till en begränsad kostnad.
Det är inget konstigt med dessa förslag. Snarast är de försiktiga i jämförelse med motsvarande regleringar i våra grannländer och inte minst det som är på gång i euro-området. Det senare är i sig en anledning för Sverige att införa en reglering av rätten att betala med kontanter. Det kommer bli enormt dyrt för handeln om vi först avskaffar kontanterna och därefter, ifall vi inför euron, tvingas återställa hela denna infrastruktur. Det låter kanske osannolikt i dag att Sverige inför Euron, men minns hur snabbt vändningen kring Natomedlemskapet gick.
En majoritet vill ha kvar kontanterna
Finansdepartementet önskade få en utredning om kontanterna. Utredningen har presenterats med flera väl genomarbetade förslag, men det är också mycket som saknas. Nu blir det en remiss till berörda instanser och därefter en proposition som vi hoppas lyssnar in synpunkter på hur en lagstiftning bör se ut.
En stor majoritet av svenska folket vill ha kontanterna kvar. Riksbanken har varit extremt tydlig med att det behövs en lagreglering av kontanterna. Låt det nu inte dra ut på tiden, då kan det vara för sent att rädda våra kontanter.
Kontantutredningens förslag (Fi2024/00068) räcker inte för att säkerställa att kontanter förblir ett betalmedel för alla i samhället. Vi anser att förslaget är otillräcklig och riskerar att skapa ett samhälle där kontanterna inte går att använda.
Enligt utredningen ska endast livsmedelsbutiker, apotek och myndigheter vara skyldiga att ta emot kontanter. Detta inte tillräckligt – vi anser att alla företag, oavsett bransch, ska ta emot kontanter. Vi kräver en bred lagstiftning som säkerställer att kontanter fungerar i alla delar av samhället.
Därför har vi skapat en digital namninsamling via MittSkifte, som ni hittar via länken nedan.
Tisdagen den 21 januariarrangerade Kontantupproret ett seminarium i Riksdagshusets Andrakammarsal. Ett stort antal riksdagsledamöter, experter från Riksbanken och andra berörda organisationer diskuterade Kontantutredningen och hur en kommande lagstiftning för att bevara kontanterna ska se ut. Kontantupproret ser potentiella allianser över blockgränsen i frågan.
Seminariet om Kontantutredningen väckte stort intresse. Ledamöter från samtliga riksdagspartier var på plats, liksom företrädare för olika intresseorganisationer och andra som berörs av kontantfrågan. Utgångspunkten för seminariet var finansdepartementets utredning som utredaren själv, Dennis Dioukarev, presenterade.
SVT Forum bevakade seminariet.
Kontantupproret vill se en lagstiftning om rätten att använda kontanter och anser att förslaget är ett steg i rätt riktning, men att det inte är tillräckligt.
– En viktig slutsats från dagens seminarium är att flera partier vill gå längre än utredningen och att det finns en majoritet över blockgränsen för en sådan lösning. Det räcker inte att kontanter bara kan användas till mat och medicin. Alla, även den halva till en miljon människor som lever i digitalt utanförskap, måste kunna köpa en kopp kaffe, handla kläder och betala sina räkningar. En annan viktig sak är att offentliga aktörer behöver ta större ansvar och se till att kontanter kan användas på muséer och badhus, i sjukhuskaféer och liknande, säger Björn Eriksson som är ordförande i Kontantupproret.
Lagförslagen i utredningen motiveras med att kontantsystemet ska upprätthållas. Det är viktigt av flera skäl, bland annat för vår samhällsberedskap.
– Kontanterna behövs i en krissituation om exempelvis betalsystemen eller datakapaciteten slås ut. Om människor inte har möjlighet att betala någonting kan det skapa kaos i samhället och det gör oss sårbara. Riksbanken pekar även på att kontanterna är viktiga för att människor ska ha förtroende för det finansiella systemet. Därför måste politikerna nu ta ansvar för kontanterna och inte böja sig för storbankernas påtryckningar, säger Björn Eriksson.
TV4 intervjuade Björn.
Se seminariet via länken nedan. Tyvärr har den sista halvtimmen fallit bort på grund av pressträff av regeringen. Se även inslaget i TV4 via länken nedan.
Landets länsstyrelser larmar om att många idag har svårt att betala. Inte för att de saknar pengar, utan för att de inte har tillgång till de tekniska verktyg som krävs. Det debatterar Björn Eriksson i Östersunds-Posten.
I den årliga rapporten ”Bevakning av grundläggande betaltjänster 2024” framgår att inte en enda av landets länsstyrelser gör bedömningen att situationen är tillfredställande för exempelvis grupper som äldre och personer med funktionsnedsättning.
Länsstyrelsen Jämtlands län rapporterar att många av invånarna idag är helt utan tillgång till grundläggande betaltjänster. Det är långa avstånd och en stor andel av invånarna har längre till uttagspunkter än lagen föreskriver.
I Jämtland har antalet ställen där det går att ta ut kontanter varit oförändrat men servicen till företagen har försämrats. Följden blir att kontanterna är på väg att försvinna i oroande snabb takt.
Det beräknas att en halv till en miljon svenskar behöver använda kontanter. Klyftan mellan de som använder digitala betaltjänster och de som inte gör det blir allt större. För vissa blir det enklare, smidigare och snabbare. För andra blir det svårare, för att inte säga omöjligt. Så kan vi inte ha det i ett demokratiskt samhälle.
Nyligen presenterades en statlig utredning som föreslår att livsmedelsbutiker och apotek ska vara skyldiga att ta emot kontanter. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt. Om kontanter ska finnas kvar som betalmedel i framtiden, vilket utredaren och finansmarknadsminister Niklas Wykman beskrev som syftet, så krävs att betydligt fler aktörer tar sitt ansvar. Människor måste kunna använda kontanter för att betala sina räkningar, resa kollektivt, köpa kläder och få vara delaktiga i olika sammanhang.
Kontanter är också det enda betalningsmedel som är oberoende av el- och telekommunikationer. För Sveriges beredskap är det också viktigt att kontanterna finns kvar.
Många länder i Europa ser riskerna med att kontanterna är på väg att försvinna. I Holland, Österrike, Spanien och Danmark är det lag på att kontanter ska accepteras som betalmedel. Norge skärpte nyligen sin lagsstiftning på området så att det blev skarpa böter för de affärer som inte tar emot kontanter. EU kommissionen har nyligen föreslagit en förordning om att kontanter ska accepteras i hela Eurozonen.
Omvärlden ser på Sverige som ett avskräckande exempel när det gäller kontanterna, de vill inte hamna i samma situation som vi gjort. Jag har gjort otaliga intervjuer med journalister från Tyskland Storbritannien, Spanien, Italien med flera som inte kan förstå hur våra politiker och myndigheter kan låta det gå så långt att kontanterna inte längre kan användas i samhället.
Kontanterna fyller en viktig funktion som vi inte får förlora. Länsstyrelserna har nu larmat i flera år om situationen och att utanförskapet blir allt värre. Det är hög tid att våra politiker lagstiftar om rätten att använda kontanter, med ordentlig tillsyn och böter om det inte efterlevs, så att alla får möjlighet att sköta sina betalningar.
I ett inlägg på SvD Debatt (10/12) pekar ett antal återvinningsföretag ut kontanter som problem när de själva köper in metall som kommer från brottslig verksamhet. Att först städa framför sin egen dörr är ett uttryck som känns synnerligen passande, skriver Björn Eriksson på SvD Debatt.
Björn Eriksson
Problemet de pekar på är allvarligt. Det är helt orimligt att metall stjäls, ofta från viktig infrastruktur, och sedan omsätts genom mindre nogräknade företag. Men det debattörerna för fram som lösning skjuter bredvid målet. Att företag ropar på att pappa staten ska lösa problem i stället för att själva göra en insats är ett agerande som tyvärr blivit allt vanligare.
Grundproblemet är att metall stjäls och att sedan företagen köper in denna metall. Problemet är inte att betalningen sker med kontanter. Att tro att ett kontantförbud skulle göra skillnad är att sprida dimridåer eller så är det möjligen naivt. Det är inte särskilt svårt att använda någon annan som bulvan vid metallförsäljning om det skulle krävas.
I takt med att kontanterna försvinner ökar de digitala brotten. Många äldre tvingas idag att använda digitala verktyg, fastän de varken vill eller klarar av det. Det gör dem till lätta offer för skrupelfria bedragare. När de inte heller kan använda kontanter som de känner sig trygga med blir situationen ännu värre. De digitala bedrägerierna har ökat explosionsartat på senare år och de är en stor del av den organiserade brottslighetens ekonomi idag. Därför borde företag, om de vill bekämpa brottsligheten, i stället underlätta för kontanterna i vårt samhälle.
Det är inte första gången vi ser att företag pekar ut kontanter som problemet när de själva gör fel. Varuhuset NK skyltade med buller och bång häromåret om att de blivit kontantfria efter att kriminella uppmärksammats för att ha handlat dyra lyxartiklar där. Återigen är problemet den brottsliga verksamheten, inte kontanterna. Att stoppa kontanterna kommer inte göra ett dugg åt brottsligheten, den använder bara andra medel. Nyligen har också Riksbanken i en skrivelse (sid 3) till den pågående kontantutredningen sagt att en stärkt kontantinfrastruktur kommer att positivt för brottsbekämpningen.
Så länge kontanterna finns som ett legalt betalmedel i Sverige – och våra politiker har tydligt sagt att de ska finnas kvar – är transaktioner ibland anonyma. Så ska det också vara i ett demokratiskt samhälle där vi inte vill att varje steg medborgarna tar kontrolleras likt i Kina.
Tvånget på kassaregister fyllde möjligen en funktion tidigare. I dag är det en onödig och påtvingad kostnad som riskerar att slå ut hela kontantsystemet. Det skriver Anne-Louise Kroon från Småföretagarnas Riksförbund och Björn Eriksson från Kontantupproret i bland annat Hallandsposten.
Björn Eriksson och Anne-Louise Kroon.
Snart ska det bli lag på att kontanter alltid ska tas emot i vissa typer av butiker. Syftet är att behålla kontanterna som betalmedel i Sverige. Ett problem, särskilt för småföretagare, är Skatteverkets orubbliga krav på kassaregister. Det gör kontanthanteringen onödigt dyr.
Enligt lag ska näringsidkare ha digitala kassaregister. Kravet handlar om att minska möjligheterna till att fuska med momsen. Genom att varje köp registreras kan inte företagare undgå skyldigheten att betala 25 procent moms på köpesumman.
Problemet är att dessa kassaregister är dyra. För en rörelse med liten omsättning, som bara tar emot kontanter då och då, kan det till och med bli en ren förlustaffär.
Det går inte heller att komma runt kravet eftersom det blir 12 500 kronor i böter om det vid en inspektion skulle upptäckas att näringsidkaren tar emot kontanter utan att ha ett kassaregister.
Som småföretagare blir lösningen därför ofta att sluta ta emot kontanter. ”Vi är en kontantfri butik”, är något som tyvärr är ett vanligt svar till dem som vill betala kontant. Inte för att våra medlemmar vill det, utan för att myndigheternas krav sätter stopp.
Som företagare blir det här djupt olyckligt. Vi vill ge alla våra kunder och gäster bästa möjliga service. Det kan vara äldre personer som kanske inte klarar av kort och koder. Eller den med ett funktionshinder som gör att bankkort inte är aktuellt. Även många turister som kommer till vårt land vill kunna betala med kontanter. När vi inte kan ta emot kontanter stänger vi ute alla dessa människor.
Regeringens utredare kommer snart att presentera ett lagförslag om att kontanter ska kunna användas i livsmedelsbutiker och apotek. Syftet är att värna om kontantsystemet. Då blir det märkligt om vi samtidigt har myndigheter som i praktiken motarbetar kontantanvändningen.
En lösning kunde därför vara att mindre företag undantas från kravet på kassaregister. Momsen skulle då kunna beräknas på annat sätt, exempelvis vid dagskasseinsättning. Alternativt kan ingående och utgående moms jämföras och skulle skillnaden tyda på fusk inleds en granskning.
Tvånget på kassaregister fyllde möjligen en funktion tidigare. I dag är det en onödig och påtvingad kostnad som riskerar att slå ut hela kontantsystemet. Det går att lösa på andra sätt. Låt småföretagarna ta emot kontanter utan att de måste betala dyrt för det.
Björn har medverkat i podcasten Ekonomi PÅ RIKTIGT med Charlie och Mathias! I avsnittet berättar Björn bland annat om bakgrunden till Kontantupproret och det diskuteras aspekter kring säkerhet, inkludering och integritet.
Avsnittsbeskrivning
Kontanter blir alltmer sällsynt i dagens samhälle och för många unga är detta en självklarhet som inte ifrågasätts. För Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och chef för Tullverket, är detta dock ingen positiv utveckling. Hans engagemang i frågan är stort – så pass stort att han 2015 startade initiativet Kontantupproret som belyser vikten av att bevara kontanter som betalmetod i Sverige. Björn berättar om bakgrunden till Kontantupproret, om sin syn på fysisk valuta och vilka risker han ser med rådande digitalisering. Vi diskuterar aspekter som säkerhet, inkludering och integritet, och enas om att ingenting är svart eller vitt. Bör Sverige inspireras av andra länders betalsystem eller finns det kanske en gyllene medelväg?
I december ska utredningen om en ny kontantlag presentera sitt förslag. Från Kontantupproret ser vi utredningen som ett viktigt steg i rätt riktning, men tyvärr är det långt ifrån tillräckligt, skriver Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret i Dagens Industri.
Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.
Det finns två stora faror med utredningens förslag.
Den första är om förslaget räcker för att rädda kontantsystemet. Risken med den avgränsning som utredningen föreslår är att kontantanvändningen fortsätter att minska. De allra flesta livsmedelsbutiker och apotek tar i dag emot kontanter. Lagförslaget blir på så sätt ingen större förändring. Även om utredningen inte har till uppgift att öka kontantanvändningen så är ett uttalat syfte att säkra själva kontantsystemet och den infrastruktur som krävs för att ta emot och distribuera kontanter över hela landet.
Fortsätter trenden att det blir allt svårare att använda kontanter vid vardagliga köp, utom för livsmedel och apotek, förlorar de snart sin funktion som allmänt betalmedel. I det läget är det bara en tidsfråga innan hela systemet faller ihop – just det som utredningen vill förhindra.
Den andra faran är att de aktörer som ska uppfylla lagstiftningen väljer att strunta i den. Det kan låta märkligt, men det var precis vad som hände i Norge för några år sedan när de införde en lag om rätten att betala med kontanter. Lagen var allmänt hållen och saknade effektiva sanktioner, alltså böter eller straff för de som bröt mot lagen. Det ledde till att fastän invånarna hade rätt att betala med kontanter kunde de ändå inte göra det vid exempelvis restaurangbesök eller hotellvistelser.
Tidigare i år skärpte det norska Stortinget lagen så att den ska fungera som avsett. Ansvarig minister Emilie Enger Mehl uttalade då: ”Detta är en lagändring som ska gälla över tid, både med hänsyn till samhällsberedskapen och till den enskilde, så att personer som använder kontanter inte hamnar utanför samhället.”
Det vore olyckligt om Sverige återupprepar Norges misstag och inför en alltför tandlös lag. En ny lag om kontanter får inte bli som lagen om att gå mot ”röd gubbe”, det händer inget om man struntar i den.
Därför är det avgörande att den föreslagna lagen får tydliga sanktioner och att utsedd myndighet utövar en ordentlig tillsyn. En sådan tillsyn behöver ske lokalt på plats i nära samverkan med kommunerna och den kan inte baseras på egenrapportering. Vi ser framför oss att de som är emot en lagstiftning på området, främst storbankerna och delar av handeln, kommer att göra allt de kan för att effekten av lagen ska bli så liten som möjligt.
Om vi inte sätter stopp kommer de att vara väldigt kreativa i att skapa direkta eller indirekta hinder för de konsumenter som vill betala med kontanter. Att exempelvis endast erbjuda kontantbetalning i 1 av 20 kassor eller att hänvisa kunden till att vänta på särskild kassaansvarig personal är inte förenligt med hur lagen är tänkt att fungera.
På motsvarande sätt får inte bankerna försvåra för företag som tar emot kontanter. Hittills har de uppfyllt lagen om att erbjuda insättning av dagskassor genom att hänvisa till automater som bara tar emot ett begränsat antal sedelvalörer. En sådan tjänst är i praktiken värdelös för företagen.
Bankerna har också med hänvisning till regler om penningtvätt och liknande pressat näringsidkare till att sluta låta sina kunder betala med kontanter. Ett sådant agerande strider mot syftet med den lag som nu föreslås. Självklart ska lagstiftningen om penningtvätt följas, men den får inte användas som ursäkt för att hindra helt legitima verksamheter från att ta emot kontanter.
Den myndighetstillsyn som ska utföras behöver alltså se till att lagens syfte inte motverkas av de aktörer som ska uppfylla den. Det räcker inte med att lagens formella krav uppfylls, det måste fungera i praktiken också. På samma sätt måste offentliga aktörer bidra till att kontantsystemet upprätthålls. När det exempelvis gäller kollektivtrafik, badhus, bibliotek och museer borde det vara en självklarhet att alla invånare har tillgång dessa tjänster, vilket inte är fallet i dag. Även om det inte uttryckligen regleras i den föreslagna lagstiftningen så har offentliga aktörer ett särskilt ansvar att se till att verksamheter som vänder sig till allmänheten också tar emot kontanter.
Kontantsystemet är ett övergripande samhällsintresse. Regeringen bör därför bevaka att offentliga aktörer på olika nivåer bidrar till att uppfylla syftet med den föreslagna lagstiftningen.
Det är välkommet att Sverige till slut – vi är sist av alla länder i vårt närområde – får en lag som ger rätt att betala med kontanter. Det som är en självklarhet i andra länder, att alla ska vara inkluderade i samhället och kunna sköta sina vardagsköp, har suttit hårt inne för våra politiker. Nu äntligen har vi ett konkret förslag som kan rädda kontanterna som betalmedel i Sverige. Se då till att det inte bara blir en papperstiger, utan att det får verklig effekt.
Björn Eriksson debatterar tillsammans med Anders Lago från Riksförbundet FUB på Dagens Juridik.
Anders Lago, förbundsordförande Riksförbundet FUB.
Få har undgått att det har blivit allt svårare att betala med kontanter. För de flesta är detta inget problem. Snarare upplevs det kanske som lättare att kunna blippa sitt kort överallt. Men det som är praktiskt för vissa, är diskriminering för andra.
En grupp som drabbas särskilt hårt när kontanterna inte går att använda är personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF).
Personer med IF kan känna att det är svårt att hantera digitala betalmedel. Det är lättare att hantera kontanter där man ser hur mycket man betalar och hur mycket man sedan har kvar.
Många med IF kan också bli nekade betalkort från banken. När man inte kan använda digitala betalmedel blir man begränsad och exkluderad. För personer med IF innebär det att bli utestängd från samhället på grund av sin funktionsnedsättning.
Kontanterna möjliggör deltagande i aktiviteter, såsom att äta glass med vänner, köpa en present till en anhörig eller gå på det där spännande muséet. Sverige kan bättre än att neka en grupp, som redan är mer isolerad i samhället än andra, dessa möjligheter.
Följden blir att LSS-personal många gånger måste bryta mot lagen och lägga ut pengar ur egen kassa. Gör inte personalen det måste personen med IF stanna hemma, medan andra i samhället går på restaurang eller evenemang.
För Riksförbundet FUB har detta varit en utveckling som vi har sett komma smygande. Från medlemmars irritation över enstaka butiker som vägrade ta emot kontanter, till en utbredd känsla av att man känner sig utanför. Vi hör många berättelser från medlemmar som inte känner sig välkomna i samhället.
Kravet på betalkorteller andra digitala betalmedel blir därför en form av diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Självklart är det inte näringsidkarnas avsikt att diskriminera, men indirekt får deras kontantvägran den effekten.
När personer med IF nekas att betala kontant blir det dessutom en fråga om bristande tillgänglighet. Precis som verksamheter idag måste tillgänglighetsanpassa exempelvis entréer och hissar, borde kontant betalning erbjudas för de som inte har något annat alternativ.
Det här är skälet till att FUB nyligen valde att ansluta sig till nätverket Kontantupproret. Vi vill uppmärksamma politiker och andra beslutsfattare på konsekvenserna av det kontantlösa samhället för våra medlemmar. Det behövs en lagstiftning som säkrar att kontanterna kan användas i butiker och på andra ställen. Sedlar och mynt ska inte stoppa någon från att delta i samhällslivet.
Kontantupproret har fått en ny medlemsorganisation. Riksförbundet FUB har beslutat att delta i arbetet för kontanterna i Sverige och blir nu den elfte organisationen att ansluta sig till Kontantupproret.
Anders Lago, förbundsordförande i Riksförbundet FUB.
När kontantanvändningen minskar och i värsta fall försvinner helt drabbar det många grupper och verksamheter i landet. Riksförbundet FUB, som representerar personer med intellektuell funktionsnedsättning, ser ett stort värde i att arbeta för kontanternas bevarande.
– För oss handlar det framför allt om att våra medlemmar stängs ute från samhället när de försöker använda kontanter. Många med intellektuell funktionsnedsättning nekas bankkort av bankerna just på grund av sin diagnos och då är det enda alternativet att betala med kontanter. Vissa av våra medlemmar beviljas bankkort men tycker det är svårt att använda digitala betalmedel och föredrar därför kontanter. Men många butiker och näringsställen tar inte emot kontant betalning, så problemet kvarstår och man känner sig inte välkommen, säger Anders Lago, förbundsordförande för Riksförbundet FUB.
Kontantupproret består av ett antal riksorganisationer och förbund som gemensamt vill värna kontanterna i Sverige. Tillökningen med FUB välkomnas.
– Det finns en fördom hos både allmänheten och beslutsfattare att det bara är de äldre som vill behålla kontanterna. Perspektivet måste vidgas och tillsammans med FUB så tror vi att vi kan upplysa om människor som inte har något annat val än att använda kontanter. Det blir en form av diskriminering att hindra människor från att leva precis som alla andra som har tillgång till bankkort, säger Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.
Om Riksförbundet FUB
FUB arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning (IF) ska kunna leva som andra, med goda levnadsvillkor. Vi är cirka 25 000 medlemmar i cirka 170 lokalföreningar och länsförbund runt om i landet. Personer med IF och deras anhöriga är medlemmar i FUB, liksom många andra som delar vår grundsyn. Läs mer här.
Kontantupproret har tagit fram en ny bok om kontanterna i Sverige. Boken tar upp hur olika grupper drabbas när kontanterna inte kan användas som betalmedel och vilka följder det får för vårt samhälle.
Det kontantlösa samhället är en realitet i stora delar av Sverige. Främst i våra större städer är det numera svårt att använda kontanter. Utvecklingen drivs på av bankerna och i viss mån handeln. Konsekvensen blir att människor som är beroende av kontanter hamnar i ett utanförskap.
Med boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” lyfter Kontantupproret fram hur olika grupper drabbas av kontantlösheten. Genom sju historier beskrivs det utanförskap som blir följden och att det även får negativa konsekvenser för hela vårt samhälle.
– Historierna i boken är anonyma, men de bygger på verkliga fall. Vi får mängder med mejl och meddelanden från människor som är både ledsna och uppgivna över utvecklingen. De förlorar sin självständighet och värdighet när det inte längre går att använda kontanter. I en del fall, som för kvinnor som lever under hot, blir det till och med livsfarligt, säger Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.
Tanken med boken är att skicka ett budskap till politikerna och andra beslutsfattare. Om utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle får fortsätta så blir det ännu fler som drabbas.
– Idag är det ingen som lyssnar på de människor som vi skriver om i boken. De lever ofta med små ekonomiska resurser och har inte möjlighet att göra sin röst hörd. Det utanförskap som uppstår när kontanterna inte går att använda blir en form av diskriminering av redan utsatta grupper, säger Björn Eriksson.
Boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” är den femte i serien om kontanterna i Sverige. Den kan laddas ner här.
I dag står det klart för de flesta att digitaliseringen inte bara är av godo. Vi blir sårbara, fientliga krafter kan utföra attacker som får stora konsekvenser. Men vi stänger även ute många människor från samhällets gemenskap, skriver Björn Eriksson i Göteborgs-Posten.
Få har missat att kontantanvändningen sjunkit i Sverige. Det är en utveckling som har uppmuntrats av starka intressen. Bankerna tjänar stora pengar på att slippa fysisk pengahantering och stora delar av handeln tycker att det är enklare när kunderna använder kort. Tidigare har även många politiker sett detta som ett steg mot att göra Sverige till en digital föregångare i världen.
MSB rekommenderar alla hushåll att ha minst 2 000 kronor i kontanter hemma i beredskap. Det förutsätter att kontanterna fortfarande finns och fungerar som betalmedel.
Det vi förlorar när kontanterna inte längre går att använda är emellertid inte bara vår beredskap, utan också någonting annat: Medmänskligheten, den sociala väv som bygger civilsamhället och känslan av trygghet och oberoende i vardagen. Dessa mjukare värden är svåra att sätta ett pris på.
I boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” lyfter Kontantupproret fram sju olika berättelser. De illustrerar vilka det är som drabbas när kontanterna inte längre fungerar som betalmedel.
Det är äldre människor som inte längre kan ge gåvor till sina barnbarn, personer med funktionsnedsättning som inte kan delta i aktiviteter, kvinnor som flyr från hotfulla män och riskerar upptäckt och tidigare missbrukare som stängs ute när de vill få ordning på sin tillvaro. Ett land där vissa får vara med medan andra blir utestängda. Ett samhälle där inte alla räknas.
Politikerna behöver se kontantfrågan i ett större perspektiv. Om kontanterna inte längre finns kvar så drabbar det många grupper och enskilda människor, men det får också negativa följder för hela vårt samhälle.
När handeln i allt högre grad vägrar ta emot kontanter och bankerna fördyrar och misstänkliggör kontantanvändningen går vi i rask takt mot detta kortslutna samhälle. Varken näringsfriheten eller en effektiv brottsbekämpning är värd det priset.
Våra politiker behöver därför ta ansvar och säkra att kontanterna finns kvar. Det enda sättet att göra det är att, precis som politikerna gjort i många andra länder i Europa, lagstifta i frågan. Butiker ska vara skyldiga att ta emot kontanter. En liknande lag är dessutom på gång på EU-nivå och blir då automatiskt gällande i hela Euro-zonen.
Den utredning som nu arbetar på finansdepartementet är ett viktigt steg i rätt riktning. Därefter behöver våra lagstiftare i riksdagen också backa upp förslagen och inte låta sig påverkas av bankernas dimridåer och påtryckningar.
Då kan vi åter tala om Sverige som ett land där alla människor är inkluderade och där jämlikhet råder på riktigt.
Historierna är många om utländska turister som fyllt plånboken med svenska kronor, men som sedan växlar tillbaka lika mycket pengar. Signalen från Sverige blir tyvärr att de inte är välkomna här. Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Nu har den stora turistsäsongen börjat. Utländska turister har blivit en allt vanligare syn på våra gator, på restauranger och vid andra besöksmål. Förra året hade vi 16,5 miljoner utländska gästnätter i Sverige. Att den svenska kronan blivit billigare på senare år är en faktor som gör att fler lockas hit från andra länder.
En sak som däremot visat sig bekymmersam är den svenska attityden kring kontanter. Många utländska turister vill gärna betala kontant under sin semesterresa. Skälen till det kan variera. För en del är det väldigt dyrt att använda kort. Deras bank lägger på en extra avgift, ibland ganska många procent, vid kortköp utomlands. För andra kan det vara en fråga om trygghet, de vågar inte förlita sig på digitala system i ett främmande land. Sedan finns det ytterligare en grupp turister, ofta från bortre Asien, vars kort inte fungerar här eftersom de inte är kopplade till någon av de stora kortgiganterna Visa och Mastercard.
Oavsett skäl blir det en märklig krock när de kommer till Sverige och möts av beskedet ”Vi tar inte emot kontanter här”. Går de till nästa butik eller restaurang får de höra samma sak där. Vad ska de göra? Besvikelsen blir stor och det skapar irritation. Historierna är många om utländska turister som fyllt plånboken med svenska kronor, men som sedan växlar tillbaka lika mycket pengar. Signalen från Sverige blir tyvärr att de inte är välkomna här.
Förutom att det kan uppfattas som ogästvänligt att vägra ta emot deras pengar blir det en stor ekonomisk förlust för oss som land. Enligt de senaste analyserna från branschen har våra grannländer Danmark och Norge haft en större tillväxt i turismen efter pandemin än vi i Sverige. Om det beror på att båda länderna har lag på att kontanter ska accepteras är givetvis svårt att veta, men att det blir lättare som turist där går inte att förneka.
Servicenäringen förlorar också på kontantlösheten – den som är inkörsporten för så många ungdomar på arbetsmarknaden. Köpet av den där glassen eller den roliga Sverigemuggen blir inte av eftersom det blir för svårt eller för dyrt med kort. Kläder och skor, det som blivit lite av en svensk paradgren på senare tid, tappar många av de utländska turisterna. Även restaurangbesök för hela sällskap ställs in. Att Liseberg slutat ta emot kontanter är ett konkret exempel på hur feltänkt det blir.
Det är som att vi ännu inte förstått att det finns turister som vill uppleva Sverige, fast inte precis som vi gör det. Vi tror ofta att det digitala är så enkelt och så smart. För många utländska turister är det inte så enkelt. Då blir det inte heller så smart för oss. Låt oss i stället välkomna turisterna och ge dem möjlighet att betala på det sätt som de önskar.
Almedalsveckan 2024 präglades av soligt väder och nyfikna besökare, där Kontantupproret arrangerade hela sex evenemang i Opinionstältet på Strandvägen.
Veckan startades på tisdagen med seminariet ”Påtvingad digitalisering – ett smörgåsbord för kriminella” med representanter från PRO, SweFinTech, Sveriges Konsumenter och Riksdagen.
Under onsdagen presenterade Dennis Dioukarev sitt utredningsarbete under seminariet ”Hur ska en ny lag för kontanterna se ut?”. Medverkade gjorde även representanter från Loomis Sverige, Sveriges Konsumenter, SPF Seniorerna och Gömda kvinnor.
Från vänster: Josefin Utas, moderator. Dennis Dioukarev, Finansdepartementet. Björn Eriksson, Kontantupproret. Maria Wiezell, Sveriges Konsumenter. Karin Stålhandske, Loomis Sverige. Maria Balck, Gömda kvinnor. Martin Engman, SPF Seniorerna.
Torsdagen var en fullspäckad dag med hela tre arrangemang. Det första var en utfrågning av Forex vd Annelie Nässén om hur turismen påverkas av kontantlösheten i Sverige. Därefter en utfrågning av Stefan Johansson, marknadschef Loomis Sverige, samt Bengt Nilervall, näringspolitisk expert, Svensk Handel. Ämnet som diskuterades var fördelar och nackdelar med kontanter i butiker. Dagens sista evenemang var seminariet ”Det kontantlösa samhället och socialt utanförskap” med representanter från Riksbanken, Riksförbundet FUB, International Mint Industry Association, Centerpartiet och Gömda kvinnor.
Veckan avslutades med fredagens träffpunkt med vår ordförande Björn Eriksson, där både besökare på plats och deltagare via vår Facebook Live kunde ställa frågor och diskutera kontanterna.
Snart kommer vi att ha 21 nya svenska EU-parlamentariker. En fråga som inte hörts i valrörelsen är våra kontanter. Eftersom vi i Sverige har en egen penningpolitik och kronan som valuta tror vi kanske att Euron är något som andra beslutar om. Så är inte fallet.
EU-kommissionen lade förra sommaren fram ett lagförslag som innebär att handeln i hela Euro-området ska ta emot kontanter. Förslaget motiveras med tillgänglighet och acceptans, vilket betyder att kontanter ska finnas tillgängliga överallt och dessutom accepteras som betalmedel.
Kommissionens förslag är nu i en politisk beslutsprocess och kommer därefter upp till omröstning i det nya parlamentet. Svenska parlamentariker måste då ha en uppfattning om rätten för EU:s invånare att få använda kontanter.
Frågan om kontanterna har under många år varit en självklar politisk fråga i många europeiska länder. Holland, Österrike och Spanien har alla infört regler för att kontanterna ska fungera som betalmedel. Detsamma gäller Danmark och Norge som har lagkrav på handeln att acceptera kontanter. Över hela Europa har politikerna insett faran med att kontanterna försvinner.
I Sverige har det i stället varit skygglappar på när det gäller kontanterna. Under paroller som ”Marknaden får sköta sig själv” och ”Vi är en föregångare inom digitalisering” har våra kontanter först privatiserats och därefter successivt avvecklats till bankernas fromma. Förra året var storbankernas vinster hisnande 200 miljarder kronor. Samtidigt hävdar de att det skulle vara för dyrt för dem att erbjuda kontantservice så att människor kan sköta sin ekonomi på ett tryggt och säkert sätt.
Det är som att saker måste gå riktigt illa innan vi agerar. Idag försvinner uttagsautomater i snabb takt och det blir allt svårare att betala kontant vid exempelvis restauranger och klädbutiker. Med jämna mellanrum inträffar det haverier i betalsystemen, nu senast i Coops butiker, vilket visar på den sårbarhet som uppstår när allt är digitalt.
En ny utredning under ledning av Dennis Dioukarev arbetar nu på finansdepartementet med kontantfrågan. Den ska komma med förslag i slutet på detta år. Men redan innan dess behöver våra nya parlamentariker ta ställning i frågan på EU-nivå. EU-kommissionens förslag är principiellt mycket tydligt: Alla ska ha rätt att betala med kontanter. Den som inte har råd, inte klarar av eller har möjlighet att använda digitala betalverktyg ska inte lämnas utanför. Alla ska kunna gå på ett café, se en film eller köpa en tågresa. Det är en mänsklig rättighet anser EU-kommissionen.
Vår fråga blir då hur de svenska toppkandidaterna ställer sig i kontantfrågan. Vad säger Tomas Tobé, Helene Fritzon, Alice Bah Kuhnke, Jonas Sjöstedt, Charlie Weimers och de andra? Tycker de att det även fortsättningsvis ska vara bankerna som styr så att allt blir digitalt? Att de får fortsätta pressa handeln, med hot och pålagor, så att de tvingas sluta med kontanter? Ska stora grupper som äldre, socialt utsatta, funktionshindrade och förföljda kvinnor inte längre få vara delaktiga i vårt samhälle? Är det så de vill ha det?
Väljarna har rätt att få besked från sina politiska företrädare. Det är dags för de svenska EU-kandidaterna att berätta var de står i kontantfrågan.
Att våra politiker till slut har insett att en kontantavveckling inte alls blir en stillsam färd mot en digital drömvärld är välkommet. Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Äntligen händer det saker i kontantfrågan. EU drar i bromsen och förordar en lagstiftning om kontanter i hela eurozonen. Här i Sverige har regeringen tillsatt en utredning om hur kontanterna kan säkras i samhället och hur en lagstiftning för handeln bör se ut. En stor anledning till de nya vindarna är det förändrade världsläget. Idag inser vi att det behövs en robust, analog infrastruktur i hela landet, vid sidan av det digitala.
Storbankerna – som inom parentes äger Bankomat – har under många år trott sig kunna vinna matchen mot kontanterna. Om det inte finns några kontanter och allt sköts digitalt av kunderna själva så kan nämligen bankerna bara luta sig tillbaka och se på när vinstpengarna bara strömmar in. Ungefär det som redan sker i dag, fast ännu tydligare. Därför har de fördyrat och försvårat kontantanvändningen, men samtidigt vägrat att ta ansvar för de samhällskonsekvenser som följer, exempelvis alla de bedrägerier som drabbar så många. Tragedier som skulle kunna förhindras tekniskt om bara viljan fanns.
Samma banker har däremot varit påhittiga när det gäller att föra ut argument mot kontanter. Under pandemin påstods att det var riskabelt att hantera kontanter på grund av smittorisken. Av någon anledning ansågs inte kort eller betaldosor utgöra smittorisk. Folk blev rädda och undvek kontanter, trots att det bara var hittepå.
De har också lyckats få kontanter, detta sedan tusentals år fungerande betalmedel, att framstå som något suspekt. Varje liten kontanttransaktion nagelfars numera och kunderna blir behandlade som kriminella enligt en slags omvänd bevisföring.
Kontantbrottsligheten är i dag en droppe i havet jämfört med digitala bedrägerier. Enligt källor jag har från mitt gamla skrå omsätter de digitala bedrägerierna ungefär 75 miljarder per år. Det är pengar som går till kriminell verksamhet som knark, vapen och trafficking. Motsvarande siffra för kontanter är runt två miljarder om året enligt samma källor.
Det är alltså rena nonsensargument som storbankerna använder sig av för att misskreditera kontanterna.
Att våra politiker till slut har insett att en kontantavveckling inte alls blir en stillsam färd mot en digital drömvärld, utan snarare en dystopisk ensamseglats i ett stormigt hav, är därför välkommet. Sverige har gått långt, men ännu finns kontanterna kvar och allt fler inser att de är samhällsviktiga. Precis som för vårt territoriella försvar, det som nästan helt avvecklades till förmån för ”smartare” insatsförband som skulle operera i andra länder, kan situationen snabbt förändras. Då blir det dyrt, mycket dyrt, att bygga upp ett fungerande system igen.
Nu har ju storbankerna en förmåga att ändå alltid hamna på den vinnande sidan. Eftersom de räknas som systemkritiska vet de att skattebetalarna alltid får träda in och rädda upp dem om de hamnar i finansiell knipa. Våra banker kommer att klara sig även om de nu tvingas backa och återigen börja hantera kontanter – eller åtminstone inte motarbeta de kunder och handlare som gör det. Tiden när bankerna kunde strunta i sitt samhällsansvar är över.
Kloka banker ställer därför om och förbereder sig på att kontanter behövs och kommer att vara en del av en robust infrastruktur i både Sverige och i övriga världen framöver. Det vore inte en dag för tidigt.
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret och tidigare rikspolischef
Den 20 mars bjöd Kontantupproret och Centerpartiet in till ett seminarium i riksdagen om kontanterna. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska ge förslag på lagstiftning för att värna kontanternas roll. Vid seminariet presenterade både Riksbanken och utredaren själv sin syn på hur en ny lagstiftning ska se ut.
SVT Forum spelade in seminariet, som kommer att sändas inom kort.
Kontanterna har minskat kraftigt i Sverige och nu är vi i ett kritiskt läge. Det var den samstämmiga bilden vid dagens seminarium där både vice riksbankschef Aino Bunge och regeringens utredare Dennis Dioukarev medverkade.
Björn Eriksson tillsammans med Aino Bunge.
– Det blev en mycket klargörande diskussion. Vi står vid en avgörande brytpunkt när det gäller kontanterna i Sverige. Med tanke på bankernas ekonomiska ställning är problemet knappast kostnaden, utan att de tyvärr inte bryr sig. Därför är det upp till staten att bestämma om kontanternas framtid och om alla ska ha rätten att få betala som de vill. Om inte politikerna agerar nu så är det enda analoga betalmedlet som klarar en krissituation snart borta, säger Kontantupprorets ordförande Björn Eriksson.
Riksdagsledamöter från flera partier medverkade vid seminariet. Både de och publiken kunde ge direkta inspel till utredaren.
Björn Eriksson tillsammans med Dennis Dioukarev och Max Brimberg.
– Det är glädjande att våra politiska företrädare äntligen börjat inse att kontanterna inte bara är en fråga om några ”stackars äldre” som inte klarar av digitala verktyg. Kontanterna är en avgörande del i hela vårt samhälles krisberedskap och för många människor att få ett drägligt liv, säger Björn Eriksson.
Seminariet finns att se i sin helhet på Kontantupprorets Facebook och kommer även att sändas på SVT Forum inom kort.
Kontantupproret välkomnar att regeringen tillsätter en utredning om kontanterna.
– Äntligen har politikerna vaknat! Nu är det viktigt att utredningen arbetar snabbt och att det blir skarp lagstiftning där handeln är skyldig att acceptera kontanter, säger Kontantupprorets ordförande Björn Eriksson.
Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret.
Regeringen meddelade idag att den tillsätter en utredning om kontanterna. Utredningen ska ledas av Dennis Dioukarev som är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och tidigare ledamot i Betalningsutredningens parlamentariska referensgrupp. Utredningens inriktning är att kontanterna ska säkras i samhället.
– Det är ett mycket välkommet besked från ministern att kontantfrågan nu tas på allvar. Vi har i flera år varnat för utvecklingen där kontanterna är på väg att försvinna. Om det inte går att använda kontanter stängs människor ute och det gör oss sårbara i en krissituation, säger Björn Eriksson.
Utredningen ska se över behovet av reglering av kontanterna som betalmedel och återkomma med förslag till lagstiftning.
– Vi behöver snabbt få ett regelverk som säkrar kontanterna i Sverige. Handeln måste också få besked om vad som gäller – att kontanter ska tas emot som betalmedel, säger Björn Eriksson.
Nu är det dags att nominera till Kontantpriset 2023! Kontantpriset instiftades 2020 av Kontantupproret för att uppmärksamma ett företag eller en förening som gjort något extra för kontanterna i Sverige.
Varje år delas Kontantpriset ut till ett företag eller en förening som utmärkt sig i att främja kontantanvändningen i Sverige. Nu är det dags för årets upplaga. I år dubblas Kontantpriset till 20 000 kr och priset delas självklart ut i kontanter. En organisation, ett företag eller en förening som bäst främjat kontanterna vinner Kontantpriset. Prissumman har möjliggjorts tack vare donationer.
Vi behöver nu DIN hjälp. Nominera en organisation, företag eller förening som gör det där lilla extra för kontanterna. Lämna en kommentar på vårt Facebook-inlägg med företagets/organisationens namn, stad och din motivering till varför just de ska vinna.
Sista nomineringsdag: 3 december
Psst… Är du nyfiken på vilka som vunnit tidigare år? Klicka dig vidare nedan.
Riksbankschefen Erik Thedéen uttalar i en intervju i DN att kontanterna måste säkras som betalmedel. I sitt remissvar till Betalmarknadsutredningen skriver Riksbanken att kontanter alltid ska kunna användas för livsnödvändiga varor, såsom livsmedel, drivmedel och apoteksvaror.
Idag är sista dagen att lämna remissvar till Betalmarknadsutredningen. Riksbanken, kanske den tyngsta remissinstansen av alla, har i sitt svar lyft fram ett antal kritiska punkter. Bland annat vill Riksbanken att det ska lagstiftas om att kontanter ska kunna användas för köp av livsnödvändiga varor, alltså livsmedel, drivmedel och apoteksvaror. Utredningens förslag är att kravet att acceptera kontanter bara ska gälla receptbelagd medicin på apotek.
– Riksbanken underkänner helt utredningens resonemang kring kontanterna. Om kontanterna ska fungera som betalmedel i framtiden måste det bli en lagstiftning som gäller större delen av handeln. Utredningen nonchalerar riskerna med ett kontantlöst samhälle och det är mycket välkommet att Riksbanken är tydliga i denna fråga, säger Björn Eriksson som är ordförande i Kontantupproret.
Om kontanterna inte längre fungerar som betalmedel blir människor utestängda. Det finns dessutom beredskapsskäl för att värna kontanterna, de fungerar även vid en hackerattack, större olycka eller annan slags samhällskris.
– Med kontanter blir vi mindre sårbara och vi inkluderar alla i vårt samhälle. Det är helt obegripligt varför våra politiker med öppna ögon vill avveckla ett fungerande betalsystem. Riksbanken pekar på riskerna – det är dags för våra beslutsfattare att vakna, säger Björn Eriksson.
Igår var det öppet möte med Kontantupproret och inbjudna talare.
Björn Eriksson hälsade välkomna och publiken i ABF-huset fick sedan höra hur PRO, SPF Seniorerna, Verdandi, Sveriges Stadsmissioner, Gömda Kvinnor och Förbundet Vi Unga ser på kontanternas betydelse. Deras medlemmar drabbas hårt när det inte går att använda kontanter.
Från vänster: Ulrika Sandhill, moderator, Peter Sikström, SPF Seniorerna, Bartosz Stroinski, Förbundet Vi Unga och Åsa Lindestam, PRO.
Det var mängder av frågor och ilskan var påtaglig över hur bankerna och politikerna utestänger människor genom att avveckla kontanterna.
Sandlersalen var fylld av kontantvänner.
Lars Ohly beskrev det som ett slags ”apartheid” när människor som inte har tillgång till digitala betalmedel inte längre är välkomna i butiker, på cafeer och restauranger.
Från vänster: Jonas Wihlstrand, Sveriges Stadsmissioner, Maria, Gömda Kvinnor och Lars Ohly, Verdandi.
Hela mötet spelades in och kan ses via länken nedan.
Känner du dig frustrerad över att politikerna inte gör något i kontantfrågan? Vi också! Välkommen på Kontantupprorets öppna möte, där vi diskuterar kontanterna och vad som behöver göras för att de ska få finnas kvar även i framtiden.
När: tisdag 24 oktober 2023, kl. 17.30 – 19.30 Plats: ABF-huset, Sandlersalen, Stockholm
Medverkande:
Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret
Åsa Lindestam, ordförande PRO
Peter Sikström, generalsekreterare SPF Seniorerna
Lars Ohly, förbundssekreterare Verdandi
Bartosz Stroinski, förbundsordförande Förbundet Vi Unga
Jonas Wihlstrand, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner
Maria, representant Gömda Kvinnor
Moderator: Ulrika Sandhill
Program:
17.30 Mingel med förfriskningar.
17.45 Björn Eriksson hälsar välkommen och berättar om läget i kontantfrågan.
18.00 Ett kontantlöst samhälle – vilka följder får det?
Lars Ohly, Verdandi
Maria, Gömda Kvinnor
Jonas Wihlstrand, Sveriges Stadsmissioner
18.30 Publikfrågor
18.45 Varför behöver vi kontanter?
Åsa Lindestam, PRO
Peter Sikström, SPF Seniorerna
Bartosz Stroinski, Förbundet Vi Unga
19.15 Publikfrågor
19.30 Björn Eriksson tackar och avslutar mötet.
Kom och gör din röst hörd, för kontanterna i framtiden!
Svenska folket vill ha kvar kontanterna, men politikerna är alldeles för passiva. Tiden går och butik efter butik slutar ta emot kontanter. Det är dags att sätta stopp!
Vi kontantvänner behöver göra våra politiker och andra beslutsfattare medvetna om folkets vilja i kontantfrågan. Det är deras ansvar att stifta lagar och regler som gör att kontanterna kan användas även i framtiden.
Gör din röst hörd och kräv att kontanterna ska finnas kvar genom att maila till:
I Sverige införs nu det kontantlösa samhället på bred front. På senare tid har dock baksidorna av denna utveckling blivit tydliga. Kriget i Ukraina var kanske den starkaste väckarklockan. Vilken beredskap har vi om de digitala systemen slås ut?
Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret.
Livsmedelshandeln, apoteken och bensinstationerna är ännu så länge de lysande undantagen, men i övrigt det är nästan omöjligt att betala med kontanter i vanliga butiker, restauranger och på serviceställen. Kort, Swish och olika appar har tagit över. Det är enkelt och effektivt. Man slipper växla och huvudräkna.
På senare tid har dock baksidorna av denna utveckling blivit tydliga. Kriget i Ukraina var kanske den starkaste väckarklockan. Vilken beredskap har vi om de digitala systemen slås ut? Utan kontanter kan vi inte ens handla mat om olyckan är framme.
Människor i digitalt utanförskap drabbas också, och det rör sig inte bara om äldre. Hotade kvinnor, personer med funktionsnedsättning och andra socialt utsatta vill, kan eller får inte använda digitala betalmedel. De blir därför helt utestängda i ett kontantlöst samhälle. Vill vi verkligen ha det så?
En tredje aspekt är integriteten. När varje köp registreras blir det lätt för utomstående att kartlägga våra liv. Då är steget inte långt till sociala kreditsystem, alltså att företag eller myndigheter belönar eller straffar dig beroende på vad du gör. En minst sagt obehaglig utveckling som redan är verklighet i Kina.
Över hela Europa har politikerna insett faran med att kontanterna försvinner. Danmark och Norge har lagkrav på handeln att acceptera kontanter. Storbritannien, Holland, Österrike och Spanien har infört regler för att kontanterna ska fungera som betalmedel. Som en blixt från en klar himmel presenterade nyligen också EU-kommissionen ett lagförslag att handeln i hela Euro-området ska ta emot kontanter. Men i Sverige har utfasningen av kontanter snarast hejats på. Butiker kan bara sätta upp en lapp vid kassan att de inte tar kontanter. Enkelt och smidigt, ”ingått avtal” kallas det av jurister. Att det samtidigt innebär att människor diskrimineras anses mindre viktigt.
Tack vare EU har frågan hamnat högt på politikernas bord. I andra sammanhang vill vi ogärna avvika från EU:s linje. Låt oss hoppas att detta blir räddningsplankan för kontanterna även i Sverige.
Finansmarknadsminister Niklas Wykman höll i torsdags ett rundabordssamtal om kontanterna. Vi välkomnar att ministern vill samtala med berörda grupper, men det duger inte att bara prata. Det krävs verkstad om vi ska rädda kontanterna.
Dennis Dioukarev (SD), riksdagsledamot, Niklas Wykman (M), finansmarknadsminister och Peter Sikström, generalsekreterare, SPF Seniorerna. Foto: Martin Engman, SPF Seniorerna
I torsdag anordnade finansdepartementet ett rundabordssamtal med ett antal berörda aktörer kring kontanterna.
Frågan om kontanterna blir allt hetare i takt med att folk inser konsekvenserna om de skulle försvinna. Beredskapen, utanförskapet och integriteten påverkas alla negativt och det drabbar hela vårt samhälle. Ute bland allmänheten jäser missnöjet och i sista stund verkar nu politikerna ha vaknat.
Björn Eriksson, Kontantupproret
Vid samtalet på finansdepartementet förde flera folkrörelser fram sina synpunkter kring kontanterna. De båda stora pensionärsorganisationerna, PRO och SPF Seniorerna, är helt eniga om att kontanterna behöver finnas kvar.
Samtal är bra och det är viktigt att ministern lyssnar, men det räcker inte. Allmänheten vill ha kvar kontanterna och de enda som vinner på fortsatt passivitet är bankerna. Ministern måste inse att demokrati betyder att arbeta för sina väljare, för folket, och inte för kapitalstarka särintressen. Det är dags för verkstad i kontantfrågan.
Häromdagen meddelade den stora transporttjänsten Uber att de ger sina kunder möjlighet att betala med kontanter.Digitala betalmedel är inte längre tillräckligt och även i handeln är kontanter viktiga.
Eftersom resan bokas i en app innebär det att Ubers kunder har tillgång till digitala verktyg. Ändå bedömer Uber att det är viktigt att kunna erbjuda kontantbetalning.
Vi välkomnar att Uber förstår värdet av kontanter. Deras kunder får nu en bättre och mer flexibel service. När en stor aktör som Uber återtar kontanterna visar det att det digitala spåret inte är det enda som gäller, säger Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Uber är inte ensamma om att återinföra kontantbetalning. Tidigare har sportkedjan Stadium uttalat att alla deras fysiska butiker ska ta emot kontanter. Nyligen fick ett kafé i Helsingborg stor uppmärksamhet när de aktivt bestämde sig för att ta emot kontanter igen.
Att kunna sköta sina vardagssysslor som att köpa kläder eller gå på kafé ska inte vara en fråga om vilka digitala verktyg du har. Handeln och servicenäringen har ett ansvar för att alla ska få vara inkluderade i samhället. Uber och Stadium är föredömen i detta, säger Björn Eriksson.
Fortsätter Sveriges politiker på det digitala spåret i frågan om betalmedel blir vi en isolerad och ogästvänlig ö inom EU. Det kommer att uppfattas som mycket märkligt, skriver Björn Eriksson.
I slutet på juni presenterade EU-kommissionen ett förslag för att säkra kontanterna som betalmedel. Enligt den föreslagna förordningen ska handeln vara skyldig att ta emot kontanter inom eurozonen. En sådan reglering har flera syften, bland annat att alla invånare ska ha tillgång till betalmedel och att ingen ska exkluderas.
I Sverige är utvecklingen för kontanterna ytterst bekymmersam. Under det senaste decenniet har kontantmängden sjunkit dramatiskt och allt fler butiker och serviceställen tar inte emot kontanter. När kontanterna blir mindre användbara som betalmedel väljer färre att använda dem och när förre använder dem blir det mindre intressant för handeln att ta emot dem – det blir en nedåtgående spiral.
Detta drabbar människor som av olika skäl lever i digitalt utanförskap och som behöver använda kontanter för att sköta sina vardagliga betalningar. Det handlar om olika grupper: en stor andel äldre, personer med funktionshinder, socialt eller ekonomiskt utsatta, hotade eller förföljda personer, ofta kvinnor, samt de som är i Sverige under begränsad tid. Totalt rör det sig om uppemot en miljon människor. Eftersom de generellt är ekonomiskt svaga och dessutom har svårt att göra sin röst hörd, blir de tyvärr mindre intressanta för såväl handeln som våra beslutsfattare. En aktuell forskningsstudie vid Lunds universitet visar tydligt vilka effekter det kontantlösa samhället får för dessa grupper.
Den utredning som Anna Kinberg Batra presenterade i våras och som gav förslag till reglering av kontanterna åtgärdar inte detta. Perspektivet i utredningen är hur människor ska anpassa sig till de digitala systemen, i stället för hur systemen ska anpassas till människors behov. Det enda konkreta som föreslås är en reglering av rätten att betala med kontanter för receptbelagd medicin. En självklarhet kan tyckas och det fungerar så redan idag. Sammantaget är det en mycket omfångsrik utredning som får noll effekt.
Misstanken är nära till hands att det är bankerna som har motsatt sig en tydlig reglering kring kontanterna. Det kontantlösa samhället ligger nämligen i deras intresse.
Utan kontanter är det bankerna som kontrollerar alla våra pengar. Förutom att de då kan öka sina vinster ytterligare får de möjlighet att genom avgifter och kostnader styra över både individers och företags ekonomi. Utan något alternativt betalmedel blir vi alla helt beroende av bankerna.
I EU har de insett denna problematik. I vissa länder, som Tyskland, är kontanter ohotade som betalmedel, medan det på andra håll syns en liknande utveckling som hos oss. Danmark, Spanien och Norge är alla länder där politikerna som svar har lagstiftat om att kontanter ska tas emot i handeln.
Finansministern i Holland uttalade sig nyligen i samband med att hon presenterade sin regerings förslag för att säkra kontanterna som betalmedel. Hon motiverar det bland annat med att kontanterna är pålitliga och det enda betalmedel som staten ansvarar för.
När EU nu reglerar kontanterna som betalmedel blir det oerhört märkligt om Sverige går i motsatt riktning. De förslag som Anna Kinberg Batras utredning lämnat innebär att det inte blir någon reglering, inte ens för det som kallas livsnödvändiga varor, vilket Sveriges Konsumenter föreslår i ett mycket välformulerat särskilt yttrande till utredningen. Tidigare har även Riksbanken ställt sig bakom en lagreglering med den inriktningen.
Fortsätter Sveriges politiker på det digitala spåret i frågan om betalmedel blir vi en isolerad och ogästvänlig ö inom EU. Det kommer att uppfattas som mycket märkligt, inte bara av besökare därifrån, utan även av beslutsfattare och ekonomer.
I en tid av ökad ekonomisk oro och när vår svenska krona tappat i värde är det minst sagt oklokt att ytterligare riskera vår finansiella stabilitet. Ska Sverige som ensamt EU-land avveckla det enda betalmedel som staten faktiskt kan kontrollera?
Med utredningen som grund finns möjlighet att skapa en ansvarsfull reglering kring kontanterna i Sverige. Det skulle visa på en förståelse att kontanterna behöver finnas parallellt med de digitala betalsystemen. En uttalad ambition att, liksom EU, reglera detta skulle dessutom skicka signalen till handeln att den gör klokt i att behålla infrastrukturen kring kontanterna i form av kassaapparater och säkra pengaflöden.
Kontanter är samhällsviktiga av många olika skäl. Våra politiker måste vakna ur sin Törnrosasömn och inse att de digitala betalsystemen inte räcker till, även om de är effektiva. Staten har ett ansvar för att det finns en fysisk infrastruktur som alla kan använda. Löser vi inte detta nu kommer vi att få ställa oss i EU:s skamvrå.
Björn Eriksson
ordförande för Kontantupproret
(Debattartikeln ligger bakom betalvägg på SvD:s hemsida)
Allt fler butiker, restauranger och serviceställen tar bara betalkort och vägrar ta emot kontanter, skriver Björn Eriksson och Caroline Szyber.
Tyvärr drabbas utländska turister av en mindre trevlig attityd när de besöker Karlstad. De är nämligen inte välkomna om de använder kontanter, skriver Björn Eriksson och Caroline Szyber.
Turismen i Sverige blomstrar och Värmland är självklart en av pärlorna. En svag krona gör det extra lockande för turister från utlandet. Den senaste årsstatistiken från Tillväxtverket visar att antalet gästnätter ökat med 21 procent. Besöken från utlandet går nu dessutom kraftigt upp till följd av den låga kronkursen.
Tyvärr drabbas utländska turister av en mindre trevlig attityd när de besöker Karlstad. De är nämligen inte välkomna om de använder kontanter. Allt fler butiker, restauranger och serviceställen tar bara betalkort och vägrar ta emot kontanter.
Egentligen handlar det om en medveten strategi från bankerna, som under många år arbetat för att få bort kontanterna. Utan kontanter kan de nämligen sätta vilka avgifter de vill på sina banktjänster och vi medborgare och företag har inget alternativ. Deviser som denna från storbanken SEB klingar lite falskt: ”Ända sedan vår start för mer än 160 år sedan har vi stöttat entreprenörer i olika faser.”
Bankernas ansvar är stort i detta. Men företagen själva bör givetvis också medverka till att Värmland får förbli det fantastiska besöksmål som vi alla önskar. Med kontanter blir det betydligt öppnare för både vanliga invånare och alla utländska turister.
Det är för mycket att hoppas på att enbart samtal ska få bankerna att ta ett eget initiativ i ansvarsfrågan kring nätbedrägerier. Det är lagstiftningsvägen vi behöver gå, skriver Björn Eriksson, Kontantupproret, i en replik.
Det är bra att se att allt fler vaknar upp och inser vilket ansvar bankerna har för att stävja de omfattande och allt mer växande nätbedrägerierna. Nu senast även Villaägarna (SvD Debatt 25/6). De konstaterar att banksäkerheten är god så länge man inte blir lurad av en bedragare – men att en bedragare lätt kan tömma en privatpersons bankkonto utan att bankerna egentligen lyfter ett finger. Villaägarna lyfter upp att om bankerna ville, skulle de kunna införa olika typer av stoppregler för att detta inte skulle kunna inträffa, men att denna vilja av någon anledning verkar saknas.
Villaägarna hoppas på att bankerna ska kunna införa bättre kontrollsystem. De föreslår också att politikerna ska samtala med bankerna om detta. Vi på Kontantupproret är så pass luttrade nu att vi inser att det är för mycket att hoppas på att enbart samtal ska få bankerna att ta ett eget initiativ i ansvarsfrågan. Resultaträkningarna är det som styr. Därför är det i stället lagstiftningsvägen vi behöver gå.
Under årets upplaga av Almedalen var Kontantupproret självklart på plats för att få ut vårt budskap. Vi arrangerade där tre seminarier samt två andra aktiviteter med fokus på kontanter.
Veckan kickades igång på tisdagen med vårt första seminarium Kontanterna och vår samhällsberedskap. Medverkande var representanter från Organisationen Sveriges Servicestationer, Loomis Sverige, Hela Sverige Ska Leva och SweFinTech.
Från vänster: Carolin Dahlman, moderator, Björn Eriksson, Kontantupproret, Louise Grabo, SweFinTech, Robert Dimmlich, Organisationen Sveriges Servicestationer, Karin Stålhandske, Loomis Sverige samt Erik A Eriksson, Hela Sverige Ska Leva.
På torsdagen var det dags för veckans andra seminarium Utan kontanter kan allt spåras – hur fria är vi då? Då diskuterades integritetsaspekten om kontanterna skulle försvinna helt. Medverkande var Måns Molander, nordic director Human Rights Watch, Elsa Valeberg, vice förbundsordförande Förbundet Vi Unga, Caroline Szyber, vice ordförande Småföretagarnas Riksförbund, Jan Bertoft, generalsekreterare Sveriges Konsumenter samt Karin Lönnheden, stabschef Integritetsskyddsmyndigheten.
Intresset var stort för kontanterna.
På fredagen anordnades det tredje och sista seminariet för veckan, Kontanterna och socialt utanförskap. Här låg fokuset på det sociala utanförskapet som ökar i takt med att kontanterna försvinner som betalningsalternativ. Medverkande var Helena Vilhelmsson, riksdagsledamot Centerpartiet, Lars Ohly, förbundsordförande Verdandi, Peter Sikström, generalsekreterare SPF Seniorerna, Moa Petersén, docent Lunds Universitet, Caroline Szyber, vice ordförande Småföretagarnas Riksförbund, Stefan Johansson, marknadschef Loomis Sverige samt Annelie Nässén, vd Forex. Tidningen Senioren bevakade detta seminarium på plats. Läs mer via länken HÄR.
Eftersnack mellan Peter Sikström, Björn Eriksson och Helena Vilhelmsson.
Den 12 april anordnade Kontantupproret ett seminarium i riksdagen och en demonstration för kontanterna på Gustav Adolfs torg.
I filmen hör du Åsa Lindestam, ordförande PRO, Curre Hansson och vår ordförande Björn Eriksson berätta om varför kontanterna måste få finnas kvar och att det är hög tid att agera.
Från vänster: Åsa Lindestam, PRO, Eva Eriksson, SPF, Bartosz Stroinski, Vi Unga, Lars Ohly, Verdandi och moderator Lennart Ekdal.
Över 100 personer fyllde den vackra gamla Förstakammarsalen i riksdagshuset i onsdags. Publiken fick lyssna på många olika perspektiv i kontantfrågan. Bland de medverkande fanns representanter för pensionärer, socialt utsatta, gömda kvinnor, forskare och Riksbanken. Där fanns även ett antal riksdagsledamöter som framåt hösten är de som ska besluta om kontanternas framtid utifrån den nyligen presenterade utredningen.
Alla medverkande uttryckte en stor oro över kontanternas framtid. Utan kontanter hamnar både människor och hela vårt samhälle i ett svårt och rent av farligt läge.
Demokratins grund är samtalet men vissa politiker och bankmän vill inte prata om kontantfrågan, för de är på väg att vinna. Journalistkåren får inte svar på frågor. Många äldre vill också diskutera frågan, sa Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Innan seminariet i Riksdagen så anordnade Kontantupproret en demonstration på Gustav Adolfs torg tillsammans med PRO, SPF Seniorerna och Förbundet Vi Unga.
Från vänster: Bartosz Stroinski, Vi Unga, Ola Nilsson, PRO och Curre Hansson, PRO. Björn Eriksson tillsammans med Helena Vilhelmsson, Centerpartiet.
Vill du läsa mer om riksdagsseminariet? Klicka HÄR.
I fredags presenterade Anna Kinberg Batra utredningen om framtidens betalmarknad. Utredningen har ett digitalt perspektiv och konkreta åtgärder för att säkra kontanterna saknas helt. Det kan bara beskrivas som ett beställningsjobb från bankerna, menar Kontantupproret.
Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret.
En allt större del av betalningarna sker idag digitalt och på många håll i handeln och på serviceställen accepteras inte kontanter som betalning. Det skapar stora bekymmer i vardagen för människor som inte har tillgång till eller av olika skäl inte vill använda digitala verktyg. I detta utanförskap finns många äldre, funktionshindrade, socialt utsatta och personer som lever under hot. Kontanterna är även en fråga om krisberedskap, om de digitala systemen inte skulle fungera.
Problemen tas upp och beskrivs utförligt i utredningen, men sedan föreslås i praktiken ingenting. I stället vill den omdefiniera begrepp, ha ”ökade insatser” på ett antal områden samt göra några marginella regeljusteringar. Frågan om att säkra kontanternas ställning skjuts upp ytterligare. Det är katastrofalt dåligt, säger Björn Eriksson som är ordförande i Kontantupproret.
Det enda av som föreslås av betydelse är att apoteken ska acceptera kontant betalning vid köp av receptbelagda mediciner. Sveriges Konsumenter föreslår i ett Särskilt yttrande till utredningen skrivit att ett sådant lagkrav bör gälla alla livsnödvändiga varor, såsom livsmedel, drivmedel, apoteksvaror, kläder och liknande. Även Riksbanken har tidigare pekat på att en sådan lagstiftning är nödvändig, men det har utredningen inte lyssnat på.
Jag vill kalla det ett beställningsjobb från bankerna som länge velat avskaffa kontanterna. Utan kontanter kan de sätta vilka avgifter de vill för både kort och transaktioner. Bankerna håvar in ännu större vinster och vi medborgare har inte ens möjlighet att ta ut våra pengar, säger Björn Eriksson.
Utredningen kommer nu att hanteras i finansdepartementet och skickas ut på remiss. Kontantupproret ser ett starkt folkligt stöd för kontanterna och hoppas att flera av riksdagspartierna ser de större perspektiven i frågan.
Utredningen verkar ha arbetat i en bunker under de senaste två åren. Kriget i Ukraina har visat att vi inte kan göra oss beroende av digitala system. Det måste finnas både digitala och analoga betalmedel, något som alla våra grannländer förstått. Från Kontantupproret kommer vi nu tillsammans med våra medlemsorganisationer att samtala med riksdagens partier, närmast vid ett stort seminarium i Riksdagen 12 april. Utredningens förslag måste ändras, säger Björn Eriksson.
Kontantupprorets förslag
En lagreglering likt den som finns i Danmark och Norge. Där är alla butiker och serviceställen skyldiga att acceptera kontanter som betalning, med vissa specificerade undantag. Det innebär att fastän digitala betalningar är klart vanligast så kan alla invånare sköta sina betalningar som de önskar. Läs mer här.
